Syftet med mötet var överlämnandet av K-laz kulturbidrag på tvåhundra kronor. (Kanske var det bara ett skensyfte, för vi män - norrländska män! - vågar ju inte säga rakt ut att vi verkligen vill träffa varandra.) Så nu är slantarna äntligen i min ficka. Eller rättare sagt: de hänger ovanför mitt skrivbord, tills jag känner mig redo att skicka dem vidare i bloggosfären. Någon gång i slutet av januari tror jag det blir.

(Fan, hela det här inlägget påminner mig om Seinfeld-avsnittet där Kenny Bania tigger åt sig en middag av Jerry. Isåfall är ju jag Bania. Tur att jag betalade lunchen själv, och sedan fick pengarna. Men jag borde inte ha stirrat som en galning och sagt "det är guld Anders, det är guld!" efter varje sak han sa.)
2 kommentarer:
Haha, jag har letat länge efter bloggen, glömt adressen men nu funnit lyckan igen XD
hahaha, citatet är en av de som etsat sig fast mest i min lilla Seinfeldhjärna. Det är ju väldigt roligt när han säger det.
Skicka en kommentar