Jag har fått parentessjukan. Jag använder tecknet för ofta, och sätter alldeles för mycket inom parentes (nästan allt). Det är så effektivt (och roligt!). Man får ju plats med otroligt mycket information i en mening om man använder parenteser. (Ibland kan en parentes bli en helt egen mening (om den inte tillför något till meningen innan, men ändå behövs och inte är viktig nog för att bli en "fri mening").) Lägger man dessutom in tankstreck (-) och semikolon (;), (bortsett från de vanliga kommatecknen förstås) då kan man bilda hutlöst långa meningar som nästan blir svindlande att läsa (tänk Henry James senare år). (Ibland tappar jag bort mig själv.)
När man har parentessjukan är det dessutom väldigt svårt att prata med folk. De saker man sätter inom parentes säger man ju inte högt, de tänker man bara för sig själv. Och då blir ju snacket jättekonstigt (och stelt).
(Om jag inte tillfrisknar snart kommer hela mitt liv att sluta som en parentes.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha åh ja, jag har också funderat över den. Alltså att jag själv använder mig utav paranteser utan dess like. Ibland kommer jag på mig själv att jag har satt massa paranteser när jag skriver en tenta. Man blir lite blind.
Men det jag vill ha sagt var egentligen att jag känner mig lite trygg när du sa att du också gör det, för jag anser ju att du skriver bra mycket bättre än vad jag når upp till.
(Foppainslaget på krönikan var också min favorit, mina ögon tårades lite)
Härligt.
Ja du vet, det är med parentesen som med allt annat gott - det är lätt att överkonsumera. Sedan vaknar man i en trappuppgång på andra sidan stan, med en galge i munnen, och hatar sig själv.
Skicka en kommentar