Jag är i en fas av livet då jag inte borde bo i samma korridor som ett lyckligt par i blotta tjugoårsåldern

Jag är trött, less och irriterad.
Och förvirrad.
Framförallt förvirrad.
Vet inte hur jag ska göra med någonting.
Med allt.
Jag vill ju bara vara.
Så jag gör som Beckett:
Jag håller käft och kryper in i mig själv.


"Every word is like an unnecessary stain on silence and nothingness."