Ibland har jag såna där sköna kvällar där jag stänger ute världen och gräver ner mig i en bok. Ett slags frosseri från första till sista sida. Sedan ställer jag mig vid fönstret och tänker att det var mig det handlade om. Bearbetar boken en stund. För att kunna gå vidare, som en lite rikare människa.
Ikväll var det Jonas Karlssons Det andra målet. Skådespelarens författardebut - en snillrik och lekfull novellsamling. Man är ju lite skeptisk när etablerade kulturpersonligheter prövar sin lycka i nya forum. Det kan ju så lätt bli Carolina Gynning av hela skiten. Men jag har alltid tyckt att det finns ett djup i Karlsson; något mycket mer väsentligt och kraftfullt än en simpel skådespelare. Det känns som att han har förutsättningarna att lyckas även som författare.
Och det har han gjort. Det tycker jag.
En av de bästa novellerna handlar om en man som går förbi en bil och ser ett brev bakom vindrutan. Brevet är adresserat till honom. Han blir besatt av detta.
Ett genialt upplägg av Karlsson. Fullständigt genialt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jonas Karlsson kanske egentligen är en författare som råkat halka in på (en) skådisbanan. Och inte tvärtom.
Skicka en kommentar