Inspirerad av att ha läst Tjänstekvinnans son hela eftermiddagen, och sedan sett filmen om Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir som nyss gick på teve, satt jag mig ner för att formulera en egen filosofi.
Som så många gånger förr blev jag besatt av tanken på att vi missat något väsentligt; något som skulle sätta alla ismer under samma tak och ge svaret på mänsklighetens samtliga frågor. En revolutionerande idé som bara väntat på att bli nedplockad och serverad för det vilsna folket. Och denna vitala mänskliga ideologi - denna allomfattande filosofiska och psykologiska förklaring - satt jag mig ner för att utforma. Jag kände mig redo, och nästan manad av Strindbergs ande, att ta mig an detta kall. Ty jag vägrar tro att det inte finns något nytt under solen. Allt kan inte redan vara uppätet, idisslat och utspottat av Platon, Kant, Schopenhauer och de andra. Vi lever INTE i en värld som blivit intellektuellt tömd!
Men jag blev paralyserad av min ambitions svindlande storhet och gav snart upp. Ungefär samtidigt som Seinfeld började på femman.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar