Smaka på den bokstavskombinationen: OÄ. Säg den högt för er själv.
Snacka om att äta madeleinekaka doppad i te och känna hela barndomen svepa in i rummet.
OÄ.
"Vad har vi nu?" Frågade en av eleverna.
Jag tittade på schemat.
"Det ser ackurat ut som att vi ska ha OÄ."
Alldeles tyst. I vanliga fall brister halva klassen ut i ett: "blääh vad tråkigt!" och den andra i ett: "jaa va kul!"
Men inte när det är OÄ. För OÄ är varken tråkigt eller kul. Det är bara OÄ.
OÄ är OÄ.
Någonstans mellan mellanstadiet och högstadiet blir OÄ SO. Men det är inte alls samma sak. SO är inte OÄ. Om SO är Ryssland, så är OÄ Sovjet. SO är alltså lite som OÄ Light.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det kan vara ett av det klarsyntaste konstateranden jag läst på hela veckan. "Om SO är Ryssland, så är OÄ Sovjet."
I sanning.
SO kan aldrig bli OÄ. OÄ kommer alltid att vara det styvaste jag någonsin gjort. OÄ bär jag med mig i hjärtat. Nu, i dag, alltid.
Jag har alltid älskat OÄ.
Jag minns när vi hade OÄ, i lågstadiet och lite på mellan. Där skedde mycket riktigt övergången till SO. Helt ärligt så trodde jag OÄ hade försvunnit helt nu, men så är det visst inte då.
1. OÄ såg snyggt ut på framsidan av det randiga skrivhäftet. Ooooo-ääääääää.
2. Man visste aldrig riktigt vad det där OÄ stod för (förrän senare) vilket gjorde det hela lite mer mystiskt och intressant.
Skicka en kommentar