Den magiska MSN-listan

Okej vi lever i ett jäkligt modernt samhälle - det modernaste samhället av dem alla; modernare nu än vad det var för tjugo sekunder sedan när jag skrev rubriken på detta inlägg. Trots att man lever i detta moderna samhälle kan man ändå inte undgå att fascineras ibland, och stanna upp och tänka: fan vad coolt.

Som det här med MSN. Man har en lista med en massa namn: några polare som man pratar med nästan varje dag, och några man aldrig pratar med. Men de ligger där ändå, för man kände dem en gång, under en kort tid av ens liv. Man gillade dem jävligt mycket, och tänker att man hade varit bästisar om man levt i samma stad. Nu ligger vänskapen latent, nästan död, och symboliseras av ett namn på en lista. Men lätt, mycket lätt, kan man återuppliva den.

Som i dag, när det är nyårsdagen och man är tom och förväntansfull på samma gång; då plötsligt känner man sig galen och dubbelklickar på någon av namnen som råkar vara online, skriver några ord, och inom några sekunder får man svar, som ett meddelande från en förgången tid. Det är så lätt. Bakom namnet finns ju en människa precis som jag, inget farligare än så, inget skrämmande alls, bara en människa som blir glad. Varför är det då ändå så jäkla svårt att kontakta folk, utan ett syfte, bara för att visa att man finns, och att han/hon finns?

Just nu pratar jag med Rahul från London och det känns förbannat bra. Det gör mig rikare. Mycket rikare än en kväll i entrékassan på Harrys. Och vi pratar om att vi måste ses, och att jag lätt skulle få ett lärarjobb i England. Jag kan få bo hos honom tills jag hittar något eget. But we both know that's never gonna happen. Men vad kostar det att låtsasplanera en framtid tillsammans?

Adda mig: tolgraven@hotmail.com. Jag vill bli ett namn på er lista. Vi behöver inte ens prata.