Läs Antons blogg istället. Den är riktigt bra. Speciellt inlägget om grävlingar; ty det hade lika gärna kunnat varit jag som skrivit det. Och jag älskar ju mig själv.
Även jag har levt med en ohygglig grävlingsskräck sedan den dag pappa Wiberg berättade för sonen Wiberg och mig att grävlingar minsann biter sig fast i ditt ben tills det knakar. Först då släpper de.
Det måste ju göra skitont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar