En iakttagelse med genusanknytning

Nog är det väl ändå så att tjejer oftast benämner sin pojkvän med namn, medan killar gärna nöjer sig med ett mer anonymt tjejen när de talar om sin flickvän? 

Nu tänker jag bara på ytligt bekanta; folk man jobbar med varannan helg, eller arbetar med i samma grupp på lärarutbildningen. Personer vars pojkvänner/flickvänner man omöjligtvis kan veta namnet på. Trots det gillar tjejer att prata om dem, sina pojkvänner, men kallar dem bara vid förnamn, utan någon förklaring om vem det är, och man får helt enkelt gissa sig till att det är just deras sambo eller pojkvän de talar om. (Oftast heter de Mattias eller Tobias och jobbar på Volvo.)

Om de är gifta raderas förnamnet och snubben benämns bara som: min man. 

Männen slutar kalla sin käresta för tjejen vid giftermål, och övergår till kärringen. Det finns inga mellanlägen. Tro mig, jag har stått på OKQ8 i Kramfors och gjort noggranna undersökningar. 

Jag vet att jag kanske kliver på några ömma tår med ett sånt här inlägg. Men märk väl att det bara är generaliseringar. Det är ju dem jag lever för, generaliseringarna. Jag iakttar, sedan dömer jag. Väldigt snabbt. Och jag drar alla med i fallet: om en kille från Sollefteå gör något dumt, då är alla män, samt alla från Sollefteå, jävligt dumma.