Regnet piskar mot rutan. Riktigt otäckt. Alldeles mörkt. Domedagsväder.
Jag dricker en perfekt kopp kaffe. Inget jobb idag. Materialet är skickat till redaktören.
En ambulanssiren ljuder. Så går det, tänker jag, om man går ut i detta väder.
Jag stannar inne i min grotta och gör precis vad jag vill. Läser.
Växlar mellan Julio Cortázar och Nick Flynn.
Mår ganska bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vilket förlag?
Inget förlag. Redaktören för en liten nöjesinriktad gratistidning. Du har säkert bläddrat igenom ett exemplar på bussen eller i väntan på att provrummen ska bli lediga på Flott.
Jag förstår. Synd att man inte kan läsa Umeåupplagan här nere. Men den går att ladda ner som pdf har jag för mig.
Vad är förresten en perfekt kopp kaffe? Jag har lite problem med min bryggare nu. Om jag fyller kannan till min-strecket blir det drygt en kopp. Jag får alltså alltid en skvätt kaffe över vid varje kokning. Det finns vad jag kan se tre lösningar på problemet:
1. Ta mindre i koppen och ta två gånger.
Fördel: Allt kaffe dricks upp.
Nackdel: Måste gå till bryggaren två gånger.
2. Ta en full kopp och sedan hälla på den sista skvätten när koppen är tom.
Fördel: Allt kaffe dricks upp.
Nackdel: Samma som alternativ 1 med tillägget; Den sista skvätten känns helt meningslös och smakar inte särskilt gott.
3. Hälla bort den sista skvätten kaffe.
Fördel: Slipper dricka kaffe som inte smakar gott och slipper springa fram och tillbaka mellan bordet och bryggaren.
Nackdel: Sammanlagt slänger jag bort minst en kopp kaffe i veckan.
En lösning på mina problem är att ta med kannan till bordet. Men då måste jag troligtvis ändå gå två gånger.
Klipp dig och skaffa ett riktigt jobb din röda jävel!
Fan vad soft, jag är avis.
Per, jag föreslår att du tar med dig kaffekannan till bordet. Det är trivsamt och bekvämt.
Strindberg, det känns som om jag lever såhär på lånad tid. Men det är förbannat skönt ibland.
Skicka en kommentar