Låser upp dörren. Tystnad. Smyger ut i köket för att koka ett ägg. Träffar Sanna.
S: Hej! Trodde du var i Stockholm.
M: Mänskligheten är betydelselös. Det är jaget man inte får förråda.
S: Va?
M: Vad dricker du? Vattnet eller vågen?
S: Jag fattar inte vad du talar om. Jag dricker ju ingenting.
M: Kärleken är gåtan mellan två människor, inte identiteten.
S: Hur är det egentligen, mår du dåligt?
M: Längtan efter att riskera livet är vår sista stora perversion.
S: Sluta Mikael, du skrämmer mig.
M: Det är som kurragömma, Nicholas. Man måste vara säker på att den som skall leta verkligen vill leka. Man måste också hålla sig gömd. Annars blir det ingen lek.
S: Sanna heter jag, inte Nicholas. Det vet du väl?
M: Bjud mig på en drink, din perverterade engelsman. Så skall jag berätta för dig hur jag tillbringade en högst underhållande helg.
S: Jaha...men det är ju bara lördag förmiddag, och jag är ju från Sverige.
M: Allt är slump.
S: Nej nu går jag. Du är ju inte klok.
M: Allt är slump.
S: Jaja, visst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag förstod väl att du skulle bli tokig av den där boken. Men.. gillar du den fortfarande? Vänta bara.
Du har varit instängd för länge. Har du slutat stava Mikael med ch?
Jag gillar den än! Starkt material. Insiktsfullt. Och intressanta bihistorier. Speciellt om bröderna uppe i norra Norge. Ser framemot ett tiotal sidor till innan jag somnar.
Jepp Nilsson, slutade med det för ett par år sedan. Kände att jag inte behövde amerikanisera mitt namn längre. Jag är tuff ändå!
Skicka en kommentar