En liten kurs i license plate-spotting

När jag var liten åkte vi på bilsemester genom Europa varje sommar. För oss barn blev det många svettiga timmar i baksätet på Saaben. Men vi klagade inte. Där trivdes vi allra bäst. Åtminstone brorsan och jag.

Jag tror idén kom ifrån baksidan av ett Kellogspaket. Där fanns bilder på bilskyltar från olika länder. Mycket intressant tyckte min bror. Som är intresserad av det mesta, kanske i synnerhet allt som har med geografi att göra. Så inför nästa semester skrev pappa ut listor åt oss, med Europas alla olika landsbeteckningar. Ni vet Sverige - S, Norge - N, Tyskland - D, Danmark - DK, och så vidare. Sedan satt vi där i baksätet, med varsin lista och penna, och drog ett streck för varje utländsk bil vi mötte. Medan syrran satt mellan oss och lyssnade på när-du-hör-den-här-signalen-ska-vända-blad-band.

Våra ögon tränades snabbt och snart såg vi lika bra som två hökar. Skillnaden mellan en norsk bilskylt och en dansk är nästintill minimal. Men inte för brorsan och jag. Vi kunde spotta skillnaden på hundra meters avstånd.

Vi var besatta. Speciellt brorsan. Efter varje dag satt han på en tältstol och sammanförde sin statistik, nitiskt och noggrant, i ett prydligt anteckningsblock.

Pappa kunde bli lite putt ibland, när vi rullade igenom städer som Prag, Budapest eller Berlin, och de enda vi brydde oss om var att håva in bilskyltsrariteter. Det var svårt i storstäder; inte nog med att vi mötte bilar i flera filer, de stod även parkerade efter vägen. Och det var där man kunde göra de största fynden.
"Du tar höger sida, så tar jag vänster!" Skrek brorsan.
"Kolla barn, där är Brandenburger Tor." Sa pappa.
"Vänd sida på bandet." Pep syrran.
Och mamma satt förmodligen bara och log.

Sedan när vi hade kört igenom staden delade vi med oss av våra mest spektakulära fynd. Samtidigt som pappa undervisade oss om andra världskriget och mamma matade syrran med skinkrullar.

Ett fynd, en pärla, en riktig godbit, var förstås beroende på var vi befann oss. Men i regel var det rätt unikt med bilar från Malta, Monaco, Andorra och Liechtenstein till exempel. Amerikanare skapade kalabalik i baksätet och en skylt med arabiska tecken fick brorsan att tala i tungor.

Tiden i baksätet var nog den lyckligaste i mitt liv. Jag hoppas att jag en dag får uppleva det från framsätet.

Min bror samlade även på foton av regestreringsskyltar. Målet var nog att samla hela Europa, och sedan blev det bara fler och fler. Bilderna sattes in i ett tjockt och tummat album. På några bilder står jag bredvid bilen och gör V-tecknet; i shorts, keps, gigantisk T-shirt och midjeväska förstås.

Så här kunde bilderna se ut (dessa tog jag idag på parkeringen här i Ålidhem):

Åland (inte illa!)

Nederländerna

Tyskland

Vilken nostalgi!


Vill ni veta mer, läs här.