torsdag 20 september 2007

Klas Östergren

"Jag skriver för att det är det roligaste jag vet men också för att jag måste, och jag måste skriva för att jag inte kan leva som du. Kunde jag leva som du, så skulle jag aldrig röra vid skrivmaskinen. Allt jag gör bygger egentligen på avund, avund och saknad."
Av: klockan

4 kommentarer:

Anonym sa...

I no longer wish to die teaching in my classroom, passionately waving my arms and raving about Walt Whitman when that big heart attack arrives.

The god of teaching posed to me the following questions: “Will you dedicate your all to your students?” comes the hypothetical question. The answer would have been, “Yes!” “Will you work seventy hours a week to do your job as it should be done?” Yes. “Will you sacrifice everything?” Yes. Family time? Yes. Your health? Yes.

No longer.

21 september 2007 kl. 10:29
Strindbergs Ande sa...

http://www.rjgeib.com/blog/
om du/ni är intresserade. Väldigt välskriven.

Det är mysigt när du kommenterar kommentarer Mikael. Jag känner mig sedd då.

21 september 2007 kl. 10:30
Strindbergs Ande sa...

Ok, förlåt att jag spammar dig lite nu, men kolla in denna "teaching in the hood":
http://www.rjgeib.com/biography/inner-city-blues/innerblu.html

21 september 2007 kl. 10:48
Mikael sa...

Jag tycker det är mysigt när folk kommenterar. Då känner JAG mig sedd.

Även fast det handlar om en annan blogg.

21 september 2007 kl. 13:26

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)