Har inga speciella planer för helgen. Inget jag måste göra, ingen jag måste träffa och ingen fest.
För att fylla denna ocean av tom tid tänker jag ta mig an ett litterärt projekt. Innan Sopranos börjar, 21:20 på söndag, tänker jag ha läst ut Illusionisten av John Fowles. Mitt pocketexemplar landar på 780 sidor. Det bör inte vara omöjligt, men det kräver vissa uppoffringar.
Det är till exempel tveksamt om jag hinner blogga. Kanske. Kanske inte. Vi får se. Det är möjligt att det blir min enda och därför livsviktiga ventil till den yttre världen. Jag är ju förstås tvungen att stänga av mobilen och bulta igen dörren (har redan intalat mina grannar att jag ska till Stockholm över helgen). Inget för störa mig. Jag har bananer, vatten, tepåsar och tre olika sorters sprit härinne. Det borde räcka.
Nu hugger jag in i detta "bländande fyrverkeri av berättarkonst". Vi ses på andra sidan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Den är rätt bra... Eller så här: Den börjar skitbra, man dras in som fan... men sen tröttnade jag. Och när det var kanske 100 sidor kvar orkade jag inte läsa mer. Så jag har inte läst hela... hrm. Men om man orkar så är den nog jättebra. Tror jag. Men bra språk och spännande story. /H
Det låter inte bra. Har läst 134 och dragits in som fan, precis som du säger. Jag gillar killen och tycker Picasso-typen är otäck. Men det blir alltså bara sämre nu?
Det där med inlåst med viss sorts mat och sprit. Tycker jag känner igen det från någon film..?
Trainspotting?
/is
Skicka en kommentar