tisdag 11 september 2007
Hockeypoeten och leendet
Det var den här bilden som fick mig att gå i taket. David Bexelius ser ut att tänka: "titta vad cool jag är som hänger med hippa poeter! Det trodde ni inte va?" Och det ser verkligen ut som om han hoppat fram tre sekunder före fotografen tar kortet, skakat hand med poeten, tryckt ned händerna i fickorna på ett inövat avslappnat sätt och sedan vridit ansiktet mot kameran och levererat sitt största barnleende. Och han tänker att nu jävlar blir jag accepterad i undergroundkretsar. Medan poeten ser ut att tänka: "vem i helvete är du?"
Sedan försvinner Bexelius snabbt iväg och poserar med nästa coola person. Bara för att tjuva åt sig lite kredd.
Det var det jag ville säga. Men sedan spårade det ut.
Killen med skägg är alltså Tom Malmquist. Han är hockeyspelaren som tröttnade på våldet på isen och jargongen i omklädningsrummet, och skolade om till poet. Nu är han även singer-songwriter. Och en riktigt duktig sådan. Lyssna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Dagens ord:
PITTRIG
[sv. dial. pittrng, om skrift: fin, petig; jfr sv. dial. pittra, skriva tätt o. smått, skriva petigt, pitter, fin stil; besläktat med PETA]
SVENSKA AKADEMIENS ORDBOK! Fett.
Det finns faktiskt en gräns även för bitterhet..
/is
Bra ord! Men det finns inte i min ordbok (Norstedts). Måste vara något Akademien hittade på alldeles själva.
En gräns för bitterheten måste isåfall vara subjektiv. Till min är det långt kvar. Och det här inlägget var väl inte bittert? Eller?
Dom är bästa vänner. Men det är roligt skrivet.
Skicka en kommentar