Ett tag var det en rätt hätsk och laddad stämning i bilen. Vi hade just lämnat Bönhamn efter en glass på Arnes terrass då farfar fick ett starkt sug efter kaffe. Riktiga cravings - som en knarkare efter en syl. Och en åttioåring som inte får kaffe när han vill ha kaffe är inget att leka med. Linn hävdade bestämt att det fanns ett kafé i Nordingrå dit vi var på väg. Men farfar påstod att kaféet hon tänkte på var i Norrfällsviken och ända dit ville vi inte bege oss. Efter långa överläggningar kom vi fram till att det låg i Mjällom. Svårt det där, med alla byar i Höga Kusten.
Det hela slutade med att vi fick köpa kaffet på Hornöberget.
Där såg vi en man med moderiktiga clip-ons och trådlöst mobilheadset på hela dagen. (Tyvärr skymmer den andre mannen hans headset.) Han var otroligt oviktig i all sin inövade viktighet. Jag önskar att jag fotat honom inomhus, när han hade sin clip-ons uppfällda. Då såg han för härlig ut.
"Ööh...gott med Magnum Mandel."
"Mmm...men jag är mer utav en Sandwich-kille."
"Nej fy sjutton! Man blir så kladdig om fingrarna. Vänta nu ringer det!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar