Sitter här och funderar på om jag ska anmäla mig till vikariepoolen eller inte. Att göra det är som att beställa eventuell avrättning. Antingen ringer de vid sjutiden, eller så gör de det inte. Man ligger där sömnlös och känner sig som Dostojevskij när han stegade fram för arkebusering. Snart smäller det tänker man, men så gör det inte det.
Dostojevskij benådades och skickades till straffarbete i Sibirien istället. Och det låter väl ungefär lika tilltalande som att vikariera på en högstadieskola i Sverige år 2007.
Imorse kändes ringsignalen som ett skott i nacken:
"Kan du vara i Teg klockan åtta?"
"Vad är klockan nu?"
"Tjugo i."
"Okej."
Ändå anmäler jag mig. Bara för spänningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lägg märke till hur orolig sömnen blir vid kvart över sex - halv åtta. Och ångesten att vakna kl 7.15 ligga kvar i sängen och nästan höra telefonen trots att den inte ringer. Sen ringer de kl 9 och frågar om man vill jobba två timmar i Röbäck utan ersättning för bussen, dvs för en timlön på ca 30kr/tim. Men det är spännande! Och man får se mycket nytt. Att vara springvick är också en härlig känsla av frighet, man går in till eleverna, ber dem kalla en järnnäven och skämtar lite... Yes.
Det är sant. Man kan göra vad man vill, det är ju ändå inte ens egna elever. Igår hotade jag en kille att jag skulle trampa på hans mobil, och sedan på honom, om han inte stängde av den.
Jag blev alldeles varm inombords.
Skicka en kommentar