Jag saknar tystnaden i huset där vi bodde i våras. Att bo i studentrum är som att bo i en fabrik; det skramlar och smäller, susar som en storm från ventilationsröret i badrummet, och efter man spolat måste man vänta en kvart tills toaletten vattenfyllts igen, först då kan man kan prata i normal samtalston.
Men värst av allt är efterfesterna och den obligatoriska allsången. Klockan tre på natten. Och aldrig någonsin kan de spela en bra låt. Jag lovar, den natt de lirar Tom Petty går jag ner och stämmer in.
Tills dess ligger jag ensam i min säng och önskar mig bort. Långt bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar