Det är tradition att vi barnbarn klipper gräsmattan hos farfar. De senast åren har kusin Linn haft huvudansvaret. Men nu har hon börjat skolan och jag får hoppa in.
Farfar är frisk men gammal, och bör inte göra det själv. Men kommer ingen annan så smyger han ut och klipper ändå. Som ett olydigt barn. Farsan och farbror Mats skäller på han lite, och han lovar att aldrig göra det igen.
Gräsmattan är viktig. En gång klippte faster Kicki, men hon gick åt fel håll; vågrätt liksom, och gräset la sig inte som farfar ville. Det var första och sista gången Kicki kom nära farfars gräsklippare.
Jag gillar att klippa hos farfar. Det är så väldigt mycket sommar.
Jag klipper på en trekvart, farfar går omkring med en kratta eller trimmern, påtar och håller på för att inte känna sig onyttig. Sedan dricker vi kaffe och beskådar resultatet. Farfar säger:
"Ja det var skönt att få klippt innan helgen."
"Ja", säger jag och doppar Ballerinakexet i kaffekoppen.
Och sedan berättar farfar en anekdot från forna tider. Idag handlade den om motboken.
3 kommentarer:
det låter som att du har världens bästa farfar.
jag skulle också vilja ha det sådär.
får jag gissa, har han hängt upp alla sina verktyg på en vägg i garaget? Kanske t o m målat siluetter av verktygen på väggen. Så att rätt verktyg hamnar på rätt plats.
Är det så hos din farfar?
det är en hel vetenskap det där
Det är precis så hos min farfar. I garaget har han även sin röda SAAB 90, årsmodell 1982. Ser ut att vara oanvänd.
Skicka en kommentar