Jag vaknar. Sätter mig på sängkanten. Kliar mig i håret. Gäspar. Ställer mig upp. Drar upp persiennen. Ser grannens barnbarn leka i sandlådan. I vår sandlåda. Med mina spadar, bilar och traktorer.
Känner mig hopplöst gammal.
Alldeles för gammal för att vara här nu.
En gång var jag kung på gatan, nu är jag bara en tragisk kuf.
Släpper ner persiennen. Lägger mig igen. Drar något gammalt över mig.
Det här blir en bra dag.
(Notera pojkarnas tofflor. Pesten sprider sig. Om tio år kommer Foppa inte vara känd som en före detta hockeyspelare eller som mannen som tog golfen till Örnsköldsvik. Nej bara som en toffel.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar