Under förmiddagen knackade en kille mig på armen och sa att han hade bajsat ner sig. Eller han trodde åtminstone det. (Han trodde rätt.) Resten av dagen kunde jag inte låta bli att tänka på honom som "Bajspojken".
En tjej kröp hela vägen till matsalen. Varför? Hon var en katt. "Ska du inte kliva upp?" sa jag, "du blir ju smutsig om byxorna." "Mjau!" fräste hon och klöste mig på benet.
Elevernas favoritsysselsättning under lunchrasten: hänga i armarna på vikarien tills han gick med på att lyfta upp dem i luften.
När jag kom hem hade jag väskan full av teckningar. Några hade jag fått, men de flesta hade jag köpt för låtsaspengar. Det var en lukrativ bransch. För mig. Om en bild kostade fem kronor, och man betalade med en kopierad Monopoltia, då kunde man få en sådär trettio spänn i växel. Haha! Vilka losers!
2 kommentarer:
Jag vet inte om det är tragiskt eller fantastiskt, men en sån här solig umeådag är du ändå den roligaste lunchunderhållning jag kan tänka mig! Jag fnissar så att jag spiller ut min vattenglas.
Jadu, det är tungt med högstadieelever. ;)
Skicka en kommentar