De ringde klockan 07:oo och gav mig två alternativ: idrott på mellanstadiet i Röbäck, eller en dag med 3b i Innertavle. Eftersom jag inte vet var Innertavle ligger så valde jag Röbäck.
Vi åkte längdskidor. Det var roligt. Jag hade ju nyckeln till förrådet och kunde välja ut de bästa skidorna och pjäxorna innan kidsen kom. Tyvärr blev jag tvungen att lämna över dem till en gråtfärdig snorunge lite senare på dagen.
"Du ska ju ändå inte åka, du är ju fröken!" Gnällde pojken.
Då var det inte lika roligt längre.
Mellan två lektioner satt jag på en låda mot en vägg och åt en banan. Solen lyste ner genom ett tunt molndis. Plötsligt dök en förskoleklass upp runt knuten. Eller det kanske var två. Först en lärare, och sen barn på barn på barn, in absurdum, i ett långt prydligt led som bara blev längre och längre. Nästan lite otäckt var det. Barn i den där åldern är ju exakt lika stora. Och när de är påpälsade med mössor, vantar, klumpiga boots och feta overaller så ser man ju ingen skillnad på dem. Som en klonad barnarmé.
Jag började fundera på vad som skulle hända om de anföll. 30 femåringar mot mig. Fängelseregler. Vem/vilka vinner?
Två små ögon ur hopen av barn stirrade mot mig. Jag tror det var en pojke, men det kan lika gärna varit en tjej. Han tokstirrade verkligen på mig. Jag stirrade tillbaka. Ingen vek ner sig. Det var alldeles tyst. En sån där konstig boll av kvistar rullade förbi nere på den snötäckta fotbollsplanen.
"Ville du nåt eller?!" Sa jag.
Det var som att tända en tändsticka i ett gasfyllt rum...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du är för snäll för att säga så. Men det var spännande!
Varför undra?
http://www.howmanyfiveyearoldscouldyoutakeinafight.com/
Jag vet, jag är för snäll.
Fantastisk sida det där! Helt vansinnigt. Och nu vet jag: jag skulle bara klara av femton stycken. Bara hälften av dem jag mötte alltså. Tur att det inte blev fight.
Skicka en kommentar