Ammarnäs

Det bästa med att vara arbetslös är att man kan göra vad som helst, när som helst, så länge det inte kostar så mycket. Att åka till Ammarnäs kostar inte så mycket. Inte om någons farsa har en stuga som står tom däruppe, och någons morsa har en bil man kan låna.

Det bästa med Ammarnäs är tystnaden. Den är monumental. Den är inte som tystnaden mitt i natten i en stad som Umeå. Då hörs ändå något; ett lågt surr, ett brus, en bil, ett berusat skrik efter hjälp. I Ammarnäs hörs ingenting. I Ammarnäs hörs bara tystnaden, och ibland en skoter.

Imorgon tänder vi brasan, öppnar en låda rödvin och langar in lite Biggie Smalls eller Leonard Cohen i CD-spelaren. Och så låtsas jag att jag är något jag önskar att jag vore - en författare i exil.

Återkommer till helgen.