Min korridor - en slags lördagslista

Vanligtvis flyttar nya studenter först till ett studentrum i en korridor, och slutar efter några år i en lägenhet. Jag gick andra vägen: jag började i en stor jävla fyra på Carlshem, och via ett par samboförsök och diverse finna-mig-själv-resor till Irland och USA har jag nu landat i ett studentrum. Igen.

Någon dag ska jag lista mina hem. Idag ska jag lista mina grannar i korridoren.

1. Elna
Bor i det lite större rummet med eget kök och syns således sällan till. Trots det är hon den i korridoren jag känner bäst, eftersom hon bott här längst (näst efter mig) och medverkat på den enda fest vi har haft. Då var hon fullast (näst efter mig) och addade sig själv på min MSN-lista. Hon utnyttjar mig som sin privata bibliotekarie och mitt rum som sitt privata bibliotek. Det gillar jag. Just nu läser hon Per Hagman, före det läste hon Bitterfittan. Den älskade hon och har nu spridit den till alla sina vänner. Kul.

2. Jonathan
Stor, lång and as laid back as they come. Pluggar till någon slags ingenjör, men lär knappast göra det med någon större motivation eller ambition. Går ofta ut och röker, dygnet runt, och tar en Coca Cola Light ur kylen när han kommer tillbaka. Verkar aldrig äta. En gång följde jag med honom och spelade innebandy med hans kurskamrater. Jag och Jonathan dominerade. (För att vara litteraturvetare är jag förvånansvärt duktig på bollsporter.) När vi var på samma lag blev det pinsamt ojämnt. Vi gjorde vad vi ville på plan och jag trodde att detta skulle leda till en mer stabil vänskap. Men ingenting har hänt. Och det är därför jag gillar Jonathan; han skiter i allt och alla i korridoren, men lite mindre i mig.

3. Det unga paret
Flyttade in i början av januari. Killen bor i huset mittemot, men är jämt här. Jämt. De lagar avancerade maträtter tillsammans. Även på en tisdag. De skrattar mycket och grälar mycket. Grälen uppstår oftast när killen inte kan hitta något i köket - typ bakplåtspapper. Till slut får tjejen leta fram det åt honom, varpå han säger att det låg på "fel" ställe. Då blir jag arg, men visar det inte. Jag vill befria den unga levande flickan från ett förhållande där bakplåtspapperet redan har en bestämd plats i köket. Iallafall enligt honom.
Hon är duktig på piano och fiol. Jag vet inte vad han är duktig på.

4. Vitryssen
Heter egentligen Tsypiaschuk. Nyinflyttad i polisens gamla rum. Bär ofta shorts, linne och ett stort guldkors runt halsen. Min första vitryska bekantskap, och den är bara positiv. Förutom att han inte stängt av ljudet på sin MSN, så att jag, som bor bredvid honom, hör tydligt varje gång han får ett meddelande. Jag måste säga något om det. För det är lätt att prata med Tsypiaschuk. Han pluggar ju svenska och vill prata så mycket han bara kan. Oftast blir det ändå engelska.
Äter muffins till frukost och potatis till dagens övriga måltider.

5. Jag
Korridorens ofrivilliga ryggrad. Killen man går till med alla sina problem (som sällan blir lösta). Killen som förser resten av korridoren med en dagstidning (som bara han läser). Upplevs vara malplacerad; vad gör han egentligen här? Varför bor han inte i en lägenhet när han ändå pluggat klart? Har ett oberäkneligt humör. Man får liksom vänta ut honom: är han glad och pratsam, eller vill han bara ta sitt kaffe och gå?
Bär alltid jeans.

6. Madeleine
Har återvänt efter ett halvårs praktik i Göteborg. Mäter all sin mat på en liten våg, som del av någon bantningsmetod hon fått för sig ska fungera. Förut satt hon ofta ute i köket och såg på teve, tills den slutade att fungera och hon skaffade en egen. Nu sitter hon ofta på sitt eget rum och ser på teve. Förmodligen One Tree Hill, Let's Dance och såna där dokumentärer på femman om sexuella avvikelser. Hon lyfter inte fötterna när hon går. Kanske beror det på att hon har gamla utslitna mockatofflor som foten inte riktigt går ner i, men då tycker jag hon ska köpa nya. Att inte lyfta på fötterna när man går signalerar lathet och slapphet, och irriterar alla i närheten.

7. Fransyskan
Flyttade in för någon vecka sedan. Jobbar på växthuslabbet, eller vad det heter. Det där labbet är tydligen väldigt framgångsrikt, och det är en dröm för alla som studerar växter och sånt att hamna just här i Umeå. Jag tycker det verkar ofantligt ointressant och byter gärna samtalsämne. Jag har bara haft ett längre samtal med fransyskan. Då framgick det att hon är mycket ensam och uttråkad; hon har ingen teve, ingen dator, ingen radio och glömde att ta med sig böcker. Dessutom kom hon såpass sent att alla andra utbytesstudenter redan har hunnit bekantat och grupperat sig.
Vill se havet och en älg innan hon återvänder till Frankrike.
Blir väldigt röd om kinderna när hon pratar.

Det bästa med korridorlivet är just mångfalden. Jag har kanske femtio år kvar av mitt liv. Under dessa femtio år kommer jag sällan äta frukost med en shortsbeklädd vitryss, så varför klaga om jag måste göra det några veckor till?

(Personerna i texten heter egentligen något annat. Förutom vitryssen.)

Uppdatering: under morgonen har jag tagit på mig att fixa en teve åt fransyskan, och att hjälpa vitryssen med en uppsats han ska skriva till sin svenskakurs. Det känns ändå ganska bra att vara the go-to guy.
Någon som har en teve över?