På senare tid har jag insett hur lätt, roligt och givande det kan vara att umgås med andra människor. Trots att man är nykter, och trots att man inte gick i samma mellanstadieklass.
Jag önskar att jag hade gjort denna upptäckt för fem år sedan. Då hade jag nog haft fler Facebook-kompisar idag än mina nuvarande fyra.
lördag 23 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vilken film är den där scenen ifrån?
"A Love Song for Bobby Long"
Jag gillar den. Och efter att du har sett den kommer du direkt vilja läsa "The Heart is a Lonely Hunter". Den kan du få låna av mig.
Hur gör man då? Hur gör man för att uppskatta att umgås med människor? Hur blir varje människa intressant? Måste jag börja intressera mig mer om andra? Hur?
Känslan av att inte ha någonting att förlora. Den är viktig. Då blir plötsligt människor mer intressanta, och de som inte är det blir mest som ett roligt skämt man kan skratta åt och driva med.
Det låter klokt. Jag ska börja tänka den tanken från och med nu. Hoppas det funkar. Tror ändå att den kan göra det, jag måste bara tolka in hur känslan att inte förlora något är.
Ha det gott
Skicka en kommentar