so much dependsupon
a red wheel
barrow
glazed with rain
water
beside the white
chickens.
Jag läste den här dikten för en högstadieklass en gång, men fick inte den reaktion jag önskade mig:
Elev 1: Hette han William i förnamn och efternamn?
M: Ja, med ett S på efternamnet; Williams.
Elev 1: Men så värt! Man kan ju inte ha samma namn heller! Som om jag skulle heta Nilsson Johan Nilssons.
Elev 2: Haha, mongonamn ju!
M: Ja, men vad tyckte ni om dikten?
Elev 1: Är du säker på att det inte var ett artistnamn? Som Orup, eller Jerry Williams?
Elev 2: Och Joey Tempest, DURDUNUNU DURDUNURNU THE FINAL COUNTDOWN!
M: Ja, lugna ner dig nu. Nej, jag tror det var hans riktiga namn. Men släpp det nu.
Elev 3: Eller Tomas Ledin.
Elev 1: Det är ju för fan inget artistnamn heller, idiot!
Elev 4: Haha! Ägd.
M: Men hörrni! Dikten, visst var den bra? Visar på hur enkelt poesi kan vara. Just den här stilen där poeten bara målar upp en bild, den kallas imagism. Och det unika med den här dikten är att delarna, de små styckena - även kallat stanzas - är formade som små skottkärror, precis som han skriver om. Ser ni det?
Elev 3: Micke Syd då? Är det ett artistnamn?
Elev 1: Varför inte Syd Micke Syds!?
Elev 2: Haha, king! Fan va nice namn! Låter nästan som ett dansband, haha!
Elev 4: Vem fan är Micke Syd?
Jag lämnar klassrummet, gråtandes.
3 kommentarer:
Det lät som en kul diskussion!
ja, den här diskussionen var ju roligare än själva dikten. den tyder på att de kan tänka själv.
jag fattade f ö inte riktigt dikten heller...
men det är konstigt med samma förnamn som efternamn. ibland funderar jag på att lägga till "Sven" som mellannamn. Då skulle mitt fullständiga namn vara Sven Anders Sven Teglund.
Steg ett mot att bli en diktare!
S.A.S. Teglund
Det skulle faktiskt vara mäktigt.
Skicka en kommentar