I en skrikande ring av ansikten

Det här är ingen bra dag.
Jag gör allt snabbt och dåligt.
(Det handlar inte om sex - bara skrivande)

Därför vill jag inte skriva.
Men jag gör det ändå.
Samma mening om och om igen; det är dagens melodi. Jag skriver samma sak flera gånger för att understryka något jag inte förstår. Upprepning förstärker en sanning jag inte greppat. Jag försöker förstå genom att repetera, repetera, repetera.
Skölj och börja om.

Men jag för feg att slänga bort och börja om.
"Kill your darlings!" Sa Samuel Johnson. Eller Andy Warhol. Eller någon annan. Vem bryr sig?
Jag låter allt leva; vågar inte slänga eller döda något. Inte ens en blomma som vissnat.

6o timmar ska jag jobba den här veckan.
Bara för att berättiga mig själv.
Så outsägligt torftigt.

"Words fail Norman Mailer yet again." Sa författaren Gore Vidal efter att författaren Norman Mailer slagit honom på käften.
Den som ändå vore så kvick.
Nu är Mailer död.
Livet svek honom till slut.

Orden sviker mig.
Och jag har ingen att slå på käften.

Det här har jag gjort snabbt och dåligt men jag publicerar det ändå.
Det här är ingen blogg, det är en tröst.

Det här är en dag då den ena meningen inte sympatiserar med den som kommer efter.
Det här är en dag då jag bara trycker på enter, enter, enter. För att skapa någon slags stil.
Den här dagen har ingen stil.
Det här är en dag då jag inte lyckas förklara skillnanden mellan don't och didn't för en av de få som verkligen vill veta.
Det här är en dag då man är blöt om fötterna. Och ful och dum.
Det här är en dålig dag.
Det här är en dag då jag är dålig.

(Jag kommer tillbaka när jag är bättre.)