På jobbet

På krogen.
Går jag ofta runt och tittar på människorna. På alla dessa ärrade och ensamma trettioåringar, fyrtioåringar, femtioåringar och en och annan sextioåring.
Samma gäng varje helg. Samma gäng av slagna hjältar. Före detta människor.

Jag tänker på alla dessa historier som de går och bär på. Som aldrig kommer att berättas. All lycka och all olycka. Jag tänker att det skulle vara bättre om de hade någon att berätta dem för. Och det är ju just den personen de är där för att finna.
Så de gör sitt bästa. Men vad händer? De dansar fult, sjunger falskt, försöker dricka sig snygga och går hem ensamma igen - under skrik och skrän och det pliktskyldiga pladdret med personalen, som bara vill få tyst, få bort och få ut packet för att kunna stänga, städa upp och åka hem.

Och nästa helg gör vi det igen. Över hela Sverige. Över hela världen.

(Om tjugo år kan det vara du. Eller jag.)