Framtiden

Kom just på att om någon skulle ta mig tusen dagar härifrån, bakåt i tiden alltså, så skulle jag sitta i exakt samma rum, på exakt samma stol, som jag sitter nu.
Det ni!
Det är ju inte så jäkla romantiskt.

Istället väljer jag att resa tusen dagar framåt i tiden. Det är ju omöjligt att veta var jag befinner mig, och vad jag gör då. Men man kan ju spekulera.
Troligen ligger jag på en matchvikt av 81 kg (har börjat brottas för att få muskler, och blomkålsöron som Musse Hasselvall). Jag har fått en essäsamling med titeln Saker jag alltid velat skriva, men ingen någonsin velat läsa publicerad av ett lokalt Umeåförlag vars redaktör är långväga släkt med kvinnan jag delar lägenhet med. Om henne vet jag inte mycket vid det här laget. Men hon skiter fullständigt i mitt tjat om Neil Young och Robero Bolaño, och därför passar vi mycket bra ihop. Dessutom har jag många spännande projekt på gång med Göterborgsanders. Arbetet flyter på bra trots att vi ibland drabbas av "creative differences". Men det löser vi genom att gå på Harrys och supa oss redlösa på personalrabattsöl. Jag jobbar fortfarande där förstås. Och vikarierar på sin höjd en gång i månaden, för att hålla mig á jour med läraryrkets utveckling. En gång sökte jag ett heltidsjobb på Östra Gymnasiet. Men det gick till obehörige Jesper, och den motgången fick mig att ge upp jobbsökandet helt. Och tog dessutom död på en lång och givande vänskap.

Jag dricker fortfarande inte whisky före 03:00. Och jag har slutat följa Luleås matcher via text-TV eftersom det är så förbannat svårt att hålla reda på vilken dag de spelar. Måndag, tisdag, torsdag, lördag, söndag? Jag fattar ingenting.

Men man vet aldrig. Kanske sitter jag på exakt samma stol, i exakt samma rum, som jag sitter nu.