Min kamera kan läsa tankar (del 1)

Ensam. Jag är så otroligt ensam. Jag är så less på allt det här och ändå har jag bara bott här i två månader. Jag skulle inte ha flyttat hit. Jag skulle ha stannat hemma. Nej! Vad skulle jag gjort där? Alla pluggar ju, jag måste också plugga. Det måste jag. Socionomprogrammet. Det är intressant. Jag kan nog bli nåt ändå. Men jag vill resa också. Jag skulle tagit jobbet på hemtjänsten istället, heltid, och sparat pengarna till en resa. Asien. Varför gjorde jag inte det? Med tjejerna. Jag undrar vad Sofie gör just nu? Ensam. Vad kallt det är. Den här kappan är alldeles för tunn. Dyr var den också. Tur att bidraget kommer snart. Men det är inte mycket. Kanske kan jag låna lite pengar av pappa. Passar jag verkligen i rött? Killen jag träffade i kön till Corona tyckte iallafall det. Han var söt. Jag borde ha tagit hans nummer istället för att vänta på att han skulle fråga mig. Fåniga regler. Vem bryr sig?! Jag. Synd att jag inte träffade honom därinne, när jag var fullare. Skit! Jag vill träffa någon. Ha någon. Ensam. Ludvig i klassen är ju snygg. Synd att han inte pratar så mycket. Synd att jag inte pratar så mycket. Sadeln är kall. Jag fryser. Sabla jacka! Ikväll ska jag dricka te. Efter spinningen. När var det nu igen? Ensam. Jag känner mig så ensam.