torsdag 4 oktober 2007

Prins Carl Philip - en levande anakronism

Börjar tänka på Carl Philip, vem är han egentligen? Är han kapabel till att känna känslor? Fungerar alla hans sinnen? Jag tror inte det. Lukt till exempel, det går nog över hans förmåga. Vad gillar han för slags musik? Lyssnar han på musik överhuvudtaget? Kan han skilja på morgon och kväll? Kan han räkna upp veckans alla dagar?

Allvarligt, vem är han? Jag har aldrig hört honom tala, kan han det? Han kanske har någon slags bricka med sig, med färgglada bilder på en säng, en tallrik mat, ett glas mjölk, en teve, osv, och sedan pekar han på det han vill ha.

På www.royalcourt.se finner jag denna information:
"Carl Philip tog studenten 1999 och gjorde värnplikt i Vaxholm. Sedan utbildade han sig till officer i flottan, som försvarar landet med olika slags fartyg. 2004 blev han löjtnant."

Detta stöder bara min hypotes om hans obotliga dumhet. För att bli löjtnant behöver man väl varken kunna tala, känna eller lukta? Det är väl bara bra om du inte kan det?

Och nu ser jag Carl Philip - denne mörklockige byfåne, detta barn i vuxenkläder, detta kungliga waste of space - sitta i fören på "ett slags fartyg" någonstans i Stockholms skärgård i jakt på ryska ubåtar. Han sitter på golvet förstås, med en leksaksbrandbil och gör sirenljud med munnen.
Men detta är alltså inte unikt för honom, det är faktiskt en obligatorisk del av officersutbildningen: att leka, kladda, förstöra och sedan vara förbannat stolt över det. Vilket råkar passa den lille prinsen som handen i handsken. Militären är ju det enda forum korkat och onödigt nog för att passa Sveriges tommaste människa.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Kanske han gör militärtjänstgöringen inom ramen för Montessori, där man anser att inlärning ska ske så fritt som möjligt i samband med det aktuella utvecklingsstadiet. Kanske har han en fixering i det anala stadiet? Jag vet inte.

bersa sa...

På en fest snackade jag med en kille som pluggat design med Calle-Fille. En dag fick de i uppgift att designa nåt. C designade då en cigarettpaket i guld, Prince. Tydligen uppskattade inte föreläsarna hans kreativitet och han fick göra om uppgiften. Jag tycker att det är ett tecken på självironi!