Idag hade jag två föreläsningar/seminarium på samma dag. Det har jag inte haft sedan i mars. Ganska självklart tappade jag fokus halvvägs in i andra, och började kludda och tänka på annat. Jag skissade på olika motiv jag skulle kunna tatuera in på undersida handled. Andra idéér jag fnular på är en rad streckgubbar (och gummor!) som håller handen. Eller ett träd, mest troligt en ek.
Allt ska var i en rektangulär ruta förstås.
Ett tag funderade jag på min barndomsadress: Tegvägen 8.
Men vem försöker jag lura? Jag kommer ju aldrig att tatuera mig. Jag är alldeles för feg och tråkig. Och förnuftig (som egentligen bara är ett annat ord för feg och tråkig). "Kanske tjugufemårige Mikael gillar den, men vad tror du femtiofemårige Mikael kommer att säga?" Tänker jag för mig själv, tråkig som jag är.
Tråkig. Tråkig. Tråkig.
4 kommentarer:
Ja, lite tråkig är du allt.
Tatuering är ju ungefär lika roligt och äventyrligt som att hänga en lasse Åberg i vardagsrummet för att man tyckte det såg ut som alla andras..
Ja, eller jag vet inte. En tribal känns som tatueringens svar på Lasse Åbergs konst.
Min barndomsadress är Tegvägen 45! I en annan stad dock men ändå.. Du kan få tatuera in den om du vill såklart.
/C
Skicka en kommentar