Jag har ett alter ego som jonglerar med frukt

Äpplen.
Päron.
Apelsiner.
Mandariner.
Klementiner.
Honungsmeloner.
Bananer ibland, när han drabbas av hybris.

Det går inte att kontrollera eller planera hans framträdanden. Han dyker upp när jag är glad, och befinner mig i tryggt sällskap där mitt beteende inte döms ut som barnsligt eller sinnesförvirrat.
Han dyker upp där det finns frukt.

Han kallas Fruktjonglören.

Oftast uppträder han i köket, i väntan på att maten ska bli klar.
Oftast uppträder han i väntan på något.
Men just när han jonglerar känns det inte som att han väntar alls. Då känns allt rätt. Frukterna faller på plats i händerna och skickas runt i en harmonisk cirkel.

Jag jonglerar inte med frukt för att bevisa något. Jag jonglerar med frukt för att jag mår bra av det. Och jag vill gärna tro att min omgivning också gör det.