1. Från Kramfors till Umeå. Det var dags att börja plugga. Alla andra gjorde ju det. "Ska vi skaffa en lägenhet tillsammans?" Frågade Krilleman. "Kan vi väl!" Sagt och gjort. En fyra på Carlshem. Vi åt müsli och lyssnade på Springsteen. Vår vän Illern var hemlös och fick en madrass i datarummet. Han åt damm, svor och drack kaffe. Ett trevligt tillskott.
2. Träffade Malin. "Ska vi flytta ihop?" "Kan vi väl!" Minns inte vem som frågade och vem som svarade. Sagt och gjort. Inga konstigheter. En tvåa på Ålidhem. Vi strapsade ihop benen till två enkelsängar och gjorde en dubbelsäng. Två månader senare klippte vi upp strapsen. Jag bar in min säng i TV-rummet. Först fyra månader senare fick vi lämna lägenheten. Så var bostadsföretagets regler.
3. Reglerna sa även att den som stod på kontraktet inte fick skaffa en ny bostad förrän efter tolv månader. Jag var tvungen att bo i andra hand. Kanske var det nu jag började flytta med en kärra man kunde låna av hyresvärden. Släpade all skit genom Ålidhem och skrattade åt spektaklet. Jesper hjälpte säkert till. Packade in allt i rummet i min första korridor. Låste dörren. Drog till USA. En sommar. Kom hem och var passiv. Levde i minnet och orkade inte bekanta mig med mina nya grannar. Inte förrän jag åkte till Thailand och skaffade skägg. Kom hem med nyfunnet självförtroende. Upptäckte att en av mina korridorskompisar var snälla Sofia. Och en annan var Ida.
4. Tjejen jag hyrde rummet av kom tillbaka. Jag flyttade ut. Tog kärran och rullade tillbaka till andra sidan av Ålidhem. Jesper hjälpte till. Vi åkte hiss och skrattade. Kom till det här stället. Minns inte mycket. Någon spelade i ett band. Någon hette Jonathan. Någon kom från Indien och luktade indiska kryddor och bjöd på indiskt godis.
5. Flyttade ihop med Ida. Hon fixade en lägenhet i andra hand, Väst på stan, medan jag pluggade på Irland. Golvet lutade och allt var snett och gammalt. Och fullständigt underbart. Tre kanaler, LP-skivor och inget internet. Vi betalade hyran svart i näven på snubben som ägde blomkiosken under oss. Jag jonglerade med frukt och skrev. Det var tyst och lustigt. Allt var bra och jag bodde med min Annie Hall. Tills, tills...ja jag vet faktiskt inte.
6. Jag flyttade tillbaka hit. Hade hyrt ut rummet i andra hand. Till en stekare som inte städade. Hittade snus under sängen. Svor och glömde. Sanna var kvar. Vi blev kompisar på riktigt den här gången. Det var kul. Polisen var polis. Dörrarna stod alltid öppna. Tills de flyttade ut. Vitryssen. Jag fick jobb.
7. Och nu då. Dags att dra vidare. Men vart? Jag vet inte. Det löser sig. Det löser sig alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Pjuh, låter nästan stockholmskt det där. Och då har jag sagt det utan någon som helst dryghet. Det är väldigt ovanligt. Ska nog sova nu.
Ja du Micke... Var bär vingarna den här gången? Jag sitter och känner mig snudd på ledsen när jag tänker tillbaka på tiden som var i den där fina korren där du spelade country och försökte steka blodpudding och fiskpinnar. Alla försökte vi...
Det ska bli sååå spännande att följa fortsättningen.
Kram!
Det var en mycket fin tid!
Och nu är det ett fint minne.
Skicka en kommentar