Bara en massa meningar, varav vissa upprepas

Jag kommer hem och steker blodpudding. Jag kommer hem och steker blodpudding. Jag kommer hem och steker blodpudding. Jag kommer hem, slänger av mig jacka och väska, byter jeans, drar upp persiennen och sedan går jag ut i köket - och steker blodpudding. Jag kommer hem och steker blodpudding. Vissa dagar har jag linser, andra dagar har jag glasögon, som idag, den dag då jag kommer hem steker jag blodpudding. Jag kommer hem och steker blodpudding. Jag hör tonerna från fiol när jag går ut till köket, där jag ska steka blodpudding. Jag kommer hem och steker blodpudding. Jag har en termos i väskan som jag plockar upp och tar med ut i köket; tömmer den överblivna skvätten kaffe i diskhon - tillsynes lika mycket varje dag, varför brygger jag inte mindre? - innan jag vänder mig om för att flippa sida på blodpuddingen jag steker. Jag kommer hem och steker blodpudding. Av alla dessa dagar då man bara kommer hem är det här en sån dag då jag kommer hem och steker blodpudding. Jag kommer hem, kommer hem, kommer hem till mitt lilla hem som jag snart ska lämna, och steker blodpudding. Jag kommer hem och blöder stekpudding. Jag kommer hem. Igen. Jag kommer hem, smått galen, och steker genast blodpudding. Sedan dricker jag kaffe. Men först steker jag blodpudding. När jag kommer hem. Jag mår inte bra av blodpudding, men jag mår inte bättre av något annat. Jag kommer hem och steker blodpudding. Jag kommer hem och skriver av mig galenskapen, innan jag steker blodpudding. Nu ska jag steka blodpudding. Jag kom ju hem, alldeles nyss.