Kameran verkar förlorad och jag överväger alternativa sätt att skaffa en ny. Att köpa en känns så tråkigt, så vanligt, så förutsägbart. Istället tänker jag tigga till mig en ny kamera. I dagens hysteriska konsumtionssamhälle måste det ju finnas tusentals undanlagda och överblivna, men helt funktionsdugliga digitalkameror.
Kanske har du nyss flyttat ihop med din partner. Era liv blir mer och mer sammanlinkade; ni delar prylar, toapapper och polare. Och allt ni gör, det gör ni tillsammans. Således behövs inte längre två kameror. Och eftersom din killes/tjejs kamera är lite bättre, med lite fler megapixlar och bättre optisk zoom, så är det din gamla Canon som läggs undan i skrivbordslådan.
Den kameran kan jag få.
Dina föräldrar är skilda sedan länge. När du konfirmerar dig äter du kyrkfika hos mor och middag hos far. Av båda får du en superduperfin digitalkamera: "Det var väl det du önskade dig lilla gumman!" Ja, men inte två. Du spelar glad och vågar inte krossa någons hjärta. Den ena kameran, arbetarpappans, är lite sämre och hamnar i skrivbordslådan i barndomsrummet hos mor.
Den kameran kan jag få.
Du är ett teknikfreak med fotointresse. Givetvis ska du ha de nyaste, det bästa, det fetaste!
En av de sju kamerorna som ligger utspridda i tre skrivbordslådor kan jag få. Välj den sämsta, jag bryr mig inte.
Du köpte en lott av den skelögda grannungen och vann en unken Samsung. Du som just pungade ut fem lax för en Konica Minolta.
Den kameran, vinstkameran, kan jag få.
Eller så var du på krogen i lördags. Beställde in två bira: en till dig och en till tjejen som svarade på tilltal. Hon verkade ju intresserad, nickade när du frågade om hon ville ha en öl. Men när du sätter dig vid ett tomt bord försvinner hon bort till dansgolvet med en djupt urringad solariesnubbe med backslick och bröstmuskler av stål. Bittert halsar du båda glasen. Men vad är det som ligger där på bordet, är det inte? Jo det är en kamera. En gång i tiden hade du lämnat in den i baren. Men något har hänt - du skyller på samhället - och du smyger ner den i fickan istället.
När du vaknar har du ont i huvudet och ångest. Ensam igen. Sträcker dig efter jackan. Kollar plånboken. Två tjugor kvar. Hur mycket tog du med dig ut? Minns inte. Jackan känns ovanligt tung. Vad är detta? En kamera. Vad i helvete, vems är det? Du bläddrar igenom bilderna. Känner inte igen någon. En massa bilder på affärsklass-skylten i en buss. Konstigt. En tallrik på golvet i ett badrum. Konstigt. Och människor, glada och verkliga, förmodligen kompisar till personen vars kamera du snott. Då kickar skulden in. Skammen. Ångern.
Den kameran, den kan jag få tillbaka.
Maila mig på tolgraven@hotmail.com
Givetvis kommer ni inte gå lottlös ur denna affär. På något sätt ska jag betala tillbaka er fantastiska medmänsklighet; inte med pengar - då vore det ju inte tiggeri - men med glädje, kärlek och respekt. (Förutom om du är din sistnämnda exempelpersonen.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag hoppas att även din nya kamera kommer att kunna läsa tankar.
Hade jag haft en digitalkamera över hade jag skickat den till dig, men ack, så är tyvärr inte fallet. En gammal vanlig "lämna-in-rullen-för-framkallning-och-få-en-ny-rulle-gratis"-kamera duger inte va? För en sån har jag liggandes ;p
DQ, det är ju det som är det värsta, att någonstans i Norrland går det runt en människa med min magiska läsa-tankar-kamera. Det är ju en kraft som lätt missbrukas. Jag använde ju den med måtta, och aldrig för egen vinning. Ungefär som Stålmannen.
ME, jag uppskattar verkligen tanken. Och nja, den kamera du talar om är ju förstås bättre än ingen alls. Men jag vet inte om den är värd besväret. Tack ändå!
Jag har en gammal 1 megapixlare du kan få om du vill :)
Jag har en kamera som du kan få.
Så ring mig.
Fint!
Ge mig numret så ringer jag.
Skicka en kommentar