Igårkväll fick jag rycka in i garderoben. Jag jobbade egentligen i disken och garderoben är numer uthyrd till en idrottsförening, men killen som oftast står där är hygglo och trevlig och jag ställer gärna upp tio minuter om han vill gå på McDonalds och hämta middag i en påse. Givetvis kommer kvällens drygaste gäst just då. Åtminstone den typ av gäst som är allra drygast. Den som gott och väl har råd med tjugo kronor till garderoben, men vill göra polemik av saken; klaga och gnälla på ett kvasipolitiskt sätt över vilken skandal det är att man måste betala garderob när man betalar för maten.
Urbilden av denna person är en tjej. Hon är 22 år. Studerar på universitetet (det är noga med det där: universitet, inte högskola), till jurist. Hon vet. Bättre. Hon bloggar, hittar alltid faktafel i TV-serier och har en sluten kompiskrets med illasinnade åsikter om omvärlden. Nu är det fredag och hon är på parmiddag med sina föräldrar för det är sånt man gör när man är 22 år, pluggar juridik, bor i en lägenhet på Nydalahöjd och är tillsammans med en lika gammal kille, som är timid och blyg, och pluggar till socionom. Hon vill ha samtal om politik och rättsväsendet. Han vill ha sex. En middag med hennes föräldrar får gärna bli så kort som möjligt. Sexet får gärna bli lite längre. Men det kan ju inte han rå för.
Åter till flickan. Hon har rätt förstås. Det är ju fullständigt befängt att man ska betala för garderob när man betalar för maten. Jag står ju på hennes sida. Jag är inte längre student, men fortfarande fattig, och skulle inte heller vilja betala tjugo kronor för min jacka. Å andra sidan skulle jag inte betala för maten heller, inte på det här stället.
Nåväl, jag står alltså på hennes sida, men när hon går till attack med den där spetsmyndiga stämman, de där orden, den där nedvärderande vad-vet-garderobskillen-om-någonting?-blicken, då måste jag rent principiellt ta den andra sidan. Här är det jag som bestämmer. Och jag tycker att det är så fånigt att hon ska förstöra stämningen för sin tyste pojkvän, och sin förväntansfulla mor, genom att göra en sådan stor grej av garderobsavgiften. Det är gnälligt, pinsamt och helt utan den upp-till-kamp-mentalitet hon vill uppbringa. Så egentligen vill jag bara säga: "Men gå hem och blogga om det för helvete!"
Men det gör jag inte, jag ler och förklarar. Sedan går jag hem och bloggar om det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh, vad jag vill att hon läser det här.
Garderobsavgift kan jag köpa, även om det hade varit bättre med en öppen garderob utan garderobiär eftersom krogen ändå aldrig tar något ansvar om något skulle komma bort.
Men att däremot ta inträde på krogen har jag aldrig fattat. Att betala inträde för att få komma in och göra slut på pengar. Frågetecken.
Jag föraktar också människor.
/is
Du har helt rätt Anton.
Det finns inget värre än att ta hundra spänn av en ensam femtiofemåring som bara vill komma ut ur sin lägenhet, ta en öl och titta på människor.
Skicka en kommentar