Jag åker en hel del buss. 22 mil om dagen. Fem dagar i veckan. Jag kliver på, somnar, vaknar, kliver av - allt på samma ställe varje dag. Sedan gör jag om proceduren på eftermiddagen, men i motsatt riktning. Man skulle kunna säga att jag är expert på att åka buss; jag gör det med en sällan skådad självsäkerhet.
Men igår fick jag nog av rutinen. Så istället för att kliva på bussen till Umeå efter jobbet, klev jag på bussen till Östersund. För omväxlingens skull. Resan dit är förvisso dubbelt så lång, men det gav mig gott om tid att kartlägga skillnaderna mellan kustbusschauffören och inlandsbusschauffören - eller Tvärflöjten som bussen så tjusigt heter.
Kustchauffören är en stolt person i uniform och med rätt utbildning. Han/hon har ett slags certifikat för att köra buss, och tar sitt arbete på största möjliga allvar.
Inlandschauffören är en man från byn, med eller utan körkort, som råkade passera stationen när turerna delades ut:
"Lasse! Haru plogen idag?"
"Nej!"
"Äru nykter?"
"Jajemän!"
"Kan du ta trehundrasextitrean till Ume?"
"Inga problem!"
Kustchauffören vet allt, men säger inget. Frågar man något under färd pekar han/hon på "Förbjudet att tala med chauffören"-skylten. Frågar man något när bussen står still vid stationen säger han/hon att man ska fråga i informationen.
Inlandschauffören vet allt, och säger allt. Frågar man något under färd blir man kvar där resten av resan (Förbjudet-skylten har monterats ned för längesen). Frågar man något när bussen står still, typ "Varifrån går bussen till Umeå?", får man ofta svaret "Vid den där jävla skylten", svordomen är lika obefogad som kamratlig. Sedan följer fakta man inte frågat efter, men får ändå; om chauffören, chaufförens fru, barn, semesterresor och om bussens tider, skavanker och fläktsystem. "Men nu måste du nog skynda dig, så att du inte missar den!" Säger inlandschauffören plötsligt, efter ha tagit upp en kvart av ens tid.
Kustchauffören vill gärna se kvitto om man hoppar mellan två bussar.
För inlandschauffören kvittar det.
För kustchauffören får man inte sitta på sätena längst fram i bussen. De är endast avsedda för gravida och gamla.
På inlandsbussen är den platsen alltid upptagen. Där sitter ett levande bevis för varför kusiner inte ska ha sex, och åker fram och tillbaka - gratis förstås - för att kommentera trafiken, väglaget och vädret. Och för att högljutt hälsa påstigande välkommen ombord.
Kustchauffören säger: "Säkerhetsbälte!"
Inlandschauffören säger: "Säkerhetsbälte?"
Kustchauffören säger: "Håll tiden!"
Inlandschauffören säger: "Hålltider?"
Det får räcka, mitt öga är inte tränat nog för att se fler skillnader - jag är ju inte Fredagslistan-Anders.
Slutligen vill jag bara säga: Slå ett slag för apatin, åk mer buss! Helst genom Norrlands inland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Långfärdsbuss måste vara det jävligaste färdmedel som någonsin uppfunnits av människan, undantaget det som galärroddare upplevde. Det var nog som att åka buss, men på vattnet. Med lite fler piskslag.
Hur du mäktar med dessa resor övergår mitt förstånd. Söver du ner dig eller nyttjar du droger?
jag har åkt efter kuster och mot fjäll i två länder runt vår östersjö och jag kan inte hitta skillnad mellan chafförerna. men det var rolig läsning..
hahaha!!
Underbart! Faktum är att jag idag ska åka kustbuss mellan Umeå och Husum (utanför Ö-vik)!
30+: Jag behöver inga droger eller sömnmedel. Jag har lärt mig att försvinna in i mig själv, i en slags bussnirvana, där jag pluggar in mp3-spelaren och så räknar jag träd, träd, träd, träd...
Hannu: Konstigt. Mycket konstigt.
Teg: I Husum vaknar jag alltid av att kustchauffören basunerar ut att vi är just där. Som att de som ska av i Husum inte redan visste det!? Inlandschauffören säger aldrig till, han stannar när resenärerna säger till.
Jag åkte Ske-Umeå förra veckan. Bussvärdinnan (?) var osedvanligt grinig och visade prata-tystare -gesten till en etiopisk kvinna som tjattrade som fasen under hela resan. Hon visade tecknet tre ggr till under resan. Jag spelade in det hela på mobilen men råkade radera igår. Synd.
Det måste vara den mulliga kvinnan med långt hår och glasögon. Hon är alltid arg. Och får alla i sin omgivning att bli på dåligt humör.
Min favoritvärdinna är den korthåriga kvinnan från öststaterna. Hon är trevlig och rak.
Tack for intiresnuyu iformatsiyu
Skicka en kommentar