Sen när jag kom hem var kameran kvar i baren...
Om ett par timmar, då krogen öppnar, avgörs denna bloggs framtid. Åtminstone huruvida den kommer innehålla egna bilder eller inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Det triviala blandades med skönheten, lättsinnet med arbetet, och allt som hände tycktes ha skett genom något slags slumpartad ingivelse.
Bloggarkiv
-
▼
2008
(255)
-
▼
maj
(36)
- Mina sju flyttar, kortfattat och lakoniskt
- Betygsfemman
- Det kanske var menat som skämt
- Alldeles nyss gick Batman förbi mitt fönster
- En flyttlektion
- Fina människor
- Strejk!
- Jag har varken stolthet eller digitalkamera
- I brist på nya bilder publicerar jag en gammal
- Hjälp
- En lite crazy kille med sjuk humor
- Hårvård Lasso!
- Är det mycket nu?
- Bara en massa meningar, varav vissa upprepas
- Träskhunden
- Men huvudsaken är ju att de läser
- Werther hade inte heller så roligt
- Underbara Warren Zevon-dag
- Gårdagens citat från bussen
- Tillägg: I inlandet finns ingen affärsklass
- Skillnader mellan kusten och inlandet
- Dagens hjälte
- Kulturbidraget lever!
- En vacker dag ska jag skriva min farfars memoarer
- Ett lunchdilemma
- Framtiden
- Hur mår du idag min okände vän?
- Jag behöver semester från mig själv, för mig själv
- Roliga saker
- 4-5
- Trash talk
- Ändrade planer
- En ny tid kräver nya uttryck
- Hinken - en kortnovell
- Dagens ord: Klämdag
- Första maj
-
▼
maj
(36)
Om mig
Några andra
Var dag
tolgraven@hotmail.com
3 kommentarer:
vad hände sen? vad hände sen?
Han hittade kameran som tyvärr förvandlats till ett svart hål och därför svalt både Micke och krogen.
Vi kommer troligtvis aldrig se dem igen.
Jag lever än. Men det ser mörkt ut. Som ett foto utan blixt. Krogen i fråga behandlar mig illa. De uppmärksammade inte mitt problem utan bad mig återkomma imorgon.
Då kan det vara för sent, sa jag.
Hurså?
Domedagen, domedagen.
Sedan la jag på.
Skicka en kommentar