Du går själv till personalmatsalen. Där finns tre bord med sex platser vid varje. Vid ett bord sitter fyra personer; stämningen är god och samtal pågår. Det andra bordet står tomt och vid det sista sitter en person. Alla har kommit ungefär lika långt på måltiden. Du känner alla lika mycket. Eller lite.
Var sätter du dig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag sätter mig vid den som sitter själv. Men så är jag ju vänsterpartist också. Det kanske förklarar det irrationella beteendet.
Det beror på humöret hos en själv. Är jag pratglad och på gott humör sätter jag mig vid bordet med den goda stämningen. Är jag inte pratglad sätter jag mig för mig själv. Jag sätter mig INTE hos den som sitter själv. Den vill säkerligen sitta själv.
/Calle
..eller så är han ensam och utstött, anonym! jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort, det beror på min sinnesstämning osv, som anonym också nämnde. hade ju känts lite taskigt att sätta sig med gruppen när en är ensam. så kanske med den ensamme. säkert. Å JA E INT MODDE JA HELLER.
Hör ju med den som sitter själv om vi inte ska sätta oss med dom andra, annars sätter man sig med han naturligtvis, om han inte har en jävligt bra anledning å sitta å deppa för sig själv.../Nilsson
Och jag är långt ifrån moderat jag oxå vad nu det skulle ha med saken å göra.../Nilsson
Kamrat Die Quelle, givetvis gjorde jag precis som du hade gjort och slog mig ned bredvid den som satt själv.
Men jag förstår ändå Calles resonemang. Och i detta fall var det faktiskt sant; den ensamme ville sitta själv. Typ. Hon hade bråttom och ville inte snacka bort lunchen med någon fånig vikarie. Så efter några minuter var det alltså jag som satt ensam vid ett bord, och nästa person som kom in satt sig vid det pratglada bordet. Så kan det gå. Men det känns ändå som att jag gjorde rätt.
Skicka en kommentar