Artisten Duffy från Wales anses vara en misslyckad bokning till Acceleratorfestivalen eftersom hon hunnit bli för känd. Andra festivaler hade nog blivit nöjda om de bokat någon okänd, och fått en storstjärna. Inte Accelerator, det är en smal festival med feta pretentioner. De vill vara först med att lansera creddiga artister, och lever på vetenskapen om att vissa stjärnor vi ser från jorden har slocknat för längesen, medan nya har fötts men vi ser dem inte eftersom ljuset ännu inte hunnit hit.
Ta Winnerbäck och Kent. Nog fan har de slocknat, men vi ser fortfarande deras ljus. Medan Accelerator-bokningar som Foals och MGMT lyser med ett bländande självsäkert sken som inte syns än, men hörs om, och är på väg - var så säker! Då blir Accelerator en slags stjärnkikare, som hjälper våra svaga människoögon att snabbare få syn på nya stjärnor i musikgalaxen. (Jag känner både skam och stolthet över den liknelsen.)
Ikväll ska vi se Vampire Weekend, The Teenagers (som jag redan nämnt), Duffy, Black Kids, MGMT och kanske några fler som vi ännu inte upptäckt. Förhoppningsvis blir det lika kul som Kramfors Stadsfest. Såja, där kom distansen! Allvarligt talat alltså. Jag hade skitkul där. Sån är jag; alltid en fot i dyngan, som Hylinger säger. Sedan får ni avgöra vad som är skit och inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar