Långt innan jag började tömma rummet, på den tid jag hade kvar min kamera, fotograferade jag det från olika vinklar. Tanken är att dessa foton ska användas som mall vid rekonstruktionen av rummet, om en sådär 30 år, när mitt geni erkänts av den stora massan, så att det ser ut exakt som det gjorde när jag bodde här. Ni vet som Strindbergsmuseet i Stockholm, där man kan strosa omkring i författargigantens sista bostad.
Så välkommen till Holmbergsmuseet! Eller varför inte Trivialiamuseet? Nej jag menar: Välkommen åter om trettio år!
6 kommentarer:
Sista fotot var jätte-konstigt. Vem har disk i duschen liksom?
Vad lustigt! Jag har de senaste två dagarna gått och tänkt en massa på Strindbergsmuseet. Utan tvekan Stockholms bästa museum. Om jag tar mig dit i sommar blir det fjärde gången, hur normalt är det..?
Kommer sakna det där rummet. Inget annat rum kommer kunna ha sådan karaktär. Minns du när vi levde på lånad tid, såg Six Shooter och jag fick dricka kaffe ur "The Boss" muggen?
Va fint dé gubben!
Kom faktiskt inte ihåg varför jag ställde tallriken där. Sedan glömde jag det. Hittade den några timmar senare och tänkte: så lustigt! Och tog kort förstås.
Jag älskar Strindbergsmuseet! Men har bara varit där en gång. Kanske kan vi gå dit i sommar, tillsammans? Du söker ju nya vänner, har jag läst någonstans.
Det var fint Johan. Dina besök i rummet var värda mycket! Men snart har jag en ny plats där vi kan dricka kaffe, se irländska kortfilmer och tala psykologi eller litteratur.
Varför inte? Röda ögat! Exotiska palmer! Glass från ett isskåp! Det blir vi och PRO.
Jag tycker att det låter alldeles utmärkt!
Skicka en kommentar