First name basis

Inte helt oväntat blev mamma och Vitryssen bästa vänner. Hon har en tendens att falla för dem som har det lite svårt, som sticker ut, som inte riktigt kan men försöker ändå. (De får gärna ha en söt uppsyn och en ärlig blick också.) Oavsett om det är människor eller djur, så håller hon alltid på den som är liten, ensam och svag. Denna varelse blir då "Lillvännen" för henne. Hon har många småvänner, över hela världen, och nu - efter att ha presenterat sig själv på sin stapplande svenska - är Vitryssen en av dem. 

Hon står vid spisen och skrubbar.
"Morsan" säger jag, "du behöver inte städa köket, det är ju allas. Dessutom kommer det storstädas av bostadsföretaget under sommaren."
"Ja jag vet, men jag tycker så synd om Vladimir."
"Vadårå?"
"Jamen han ska ju bo här alldeles själv, hela sommaren."
"Jaja, men han klarar sig. Det är lugnt."
"Men tänk om han vill bjuda hem nån söt tjej. Då kan det ju inte se ut såhär." Säger snälla mamma utan att titta upp, och fortsätter skrubba, skrubba, skrubba med Svinto, svampar och allt möjligt tills det blänker och skiner så man måste hålla för ögonen.
Jag ger upp och går ner till farsan som diskuterar alkoholvanorna i Ryssland med - ja just det - Vitryssen. 
"Jag då!" vill jag skrika, "är det ingen som ser mig? Det är ju faktiskt jag som fyller år!"

Nu ska vi ut och äta middag. Mamma, pappa och jag.
"Ska du inte fråga Vladimir om han vill följa med?" Undrar mor.
"Nej."