Hemresan och döden är inte samma sak

Efter lite piller och tabletter mår jag bättre och känner mig redo att hälsa på farfar. Han bor i Väja, en mil från Kramfors. Vi tar bilen. Jag kör och lillasyster sitter bredvid och pratar om något som förmodligen inte var så viktigt eftersom jag inte kommer ihåg vad det var. Jag tänkte på annat. Typ på att jag nu bokat hemresan från Las Palmas till Stockholm, vilket känns lite trist och tråkigt eftersom jag då satt en bestämd tidpunkt för slutet på min resa, slutet på min semester - slutet på friheten. Det känns inte lika spännande längre.

Hos farfar lyser solen och då går man direkt till baksidan. Altandörren står öppen men ingen farfar i sikte. Inifrån huset hörs tonerna från en LP-skiva med Glenn Miller. Det gör mig lugn. Snart dyker farfar upp, glad i hågen över att se två barnbarn på baksidan. Han visar stolt upp alla sina blommor som han i huvudsak planterat bara för att visa grannarna att denne gamle gubben minsann inte tappat stinget. Av samma anledning kliver han alltid upp före klockan sju vintertid, för att tända alla lampor, och sedan gå och lägga sig igen. 

Vi låser huset, hoppar in i bilen och åker till kyrkogården. Farmors gravsten är ljusgrå med en ros i ena hörnet, och ett stort tomrum under hennes namn. De har inte sått gräs över graven än, och det är lätt att se exakt var hon ligger. Mellan den graven och nästa är den en öppen gräsplätt; "där ska jag ligga" säger farfar, med lugn och ro, och pekar. Jag tänker på hur konstigt det måste kännas när döden blir så uppenbar och konkret. Här gnäller jag över att jag bokat hemresan på årets semester, medan farfar har bokat den slutgiltiga hemresan. Dessutom verkar han ganska nöjd med det, vilket egentligen är helt naturligt; han har ju varit på drift väldigt länge och fick den plats på hemfärden som han allra mest ville ha. 

Sedan åker vi tillbaka till Väja och dricker kaffe och doppar och pratar om EM, PRO, bältros, whisky, gamla amerikanska väggklockor, gräsklippare, posten, fåtöljer, etc. Syster sitter i solen och steker. Farfar och jag sitter delvis under tak. När vi åker hemåt står han på bron och vinkar, som alltid. Omringad av blommor och sol.