Antar att det finns en liknelse här, men den får ni hitta på själva

För varje dag som går blir min fåtölj mer sliten och nött. Trots det gör jag inget åt saken.

Men ibland gör jag ett försök

Hittar en dikt från 2005. Förvånas över hur lite som förändrats.

Trötta måndagar

Jag somnade efter lunchen en dag och vaknade ännu tröttare.
Det var måndag och jag hade just ätit blodpudding med mycket lingonsylt.
Sen somnade jag på min säng.
Med kläderna på.
En timme låg jag där, kanske lite mer.
Skivan hade stannat och jag klev upp.
Bryggde en kanna kaffe.
Tittade ut genom köksfönstret och såg en man på cykel.
Två kvinnor som skrattade tillsammans under den blekgrå himlen.
Jag fyllde en kopp och gick in till mig.
Läste en bok jag lånat på biblioteket.
Den var bra och jag levde mig in i den
Det enda liv jag upplevde den dagen.
Jag la ifrån mig boken och gick in i köket.
Såg andra personer där nere på den grusiga och blöta asfalten.
Fyllde en kopp till och värmde vätskan i micron.
Lite för länge så kaffet blev alldeles för varmt.
Brände mig på tungan, svor tyst och gick in till mig.
Drack upp kopp två men huvudet blev bara tyngre.
Nu började jag inse att det inte hjälper.
Inte idag.
Inte denna måndag.
Jag plockade upp boken och läste några sidor till.
Snart skulle jag vara hungrig igen.
Började fundera på vad jag skulle göra till middag.
Började fundera vad min vänner gör.
Började fundera vilka mina vänner är.
La ifrån mig boken.
Satt på en annan skiva.
Lät musiken fylla rummet.
La mig på sängen.
Började fundera på vad jag funderade på för tre år sedan.
Började fundera på vem jag var då.
Gick in i badrummet och borstade tänderna.
Tvättade ansiktet.
Klippte naglarna.
Tvättade ansiktet igen med kallt vatten.
Bytte T-shirt och slängde den utbytta i tvättkorgen.
Noterade att den var full.
Bokade tvättid.
Nästa tisdag klockan 10:00.
Skrev det på en liten gul lapp som jag snart tappar bort.
Läste några sidor till.
La den gula lappen som bokmärke.
Kanske kommer jag ihåg den då.
(En bra idé med tanke på mitt rådande tillstånd.)
Gick ut och kollade postfacket.
Ett brev, kontoutdrag från banken.
Alla mina uttag och insättningar det senaste kvartalet.
Det är fler av det första.
Går igenom för att se hur många jag minns.
Inte många, inte ens där det står vilken affär jag handlat på.
Funderar på om jag borde sätta upp en ekonomisk plan.
Funderar på om jag borde skaffa ett extrajobb.
Funderar på om jag borde skaffa ett jobb.
Kollar runt lite på Internet, på arbetsförmedlingen.
Klickar på länken för ”arbete utan krav på yrkesutbildning”.
Städare, tidningsutdelare, butiksbiträde.
Funderar på om jag borde skaffa yrkesutbildning.
Funderar på om jag borde gå på min yrkesutbildning.
Kollar mitt schema, det är föreläsning nu.
Funderar på om den på något sätt är annorlunda när inte jag är där.
Kollar igenom litteraturlistan över vad som ska läsas.
Tar på mig jacka och skor och går till biblioteket.
Det regnar lite.
Möter någon jag känner igen.
Sätter mig vid en av bibliotekets datorer.
Tar upp listan och söker.
Allt utlånat och minst en i kö.
Söker på Bukowski istället.
Försöker låna en diktsamling.
Kortet spärrat.
Frågar en bibliotekarie med kofta och brosch.
Jag har glömt att lämna igen två böcker.
Jag nickar.
Hon lånar ut den ändå om jag lovar att lämna igen böckerna så fort jag kan.
Jag lovar det och tackar så mycket.
Jag tar med mig boken och går hemåt.
Det regnar lite mer.
Går förbi affären.
Köper mjölk och frysta köttbullar.
Funderar på om jag har makaroner och ketchup hemma.
Köper makaroner.
Går hem och letar efter de försenade böckerna.
Hittar en.
Läser lite ur den jag lånade.
Läser lite ur den med gula tvättidslappen som bokmärke.
Går på toaletten och kissar.
Sätter på en kanna till.
Sätter på en skiva.
Sätter mig på sängen.
Funderar på om jag borde städa lite.
Ser damm under soffan.
Städar lite.
Dricker kaffet.
Utanför hörs grusmaskinen.
Funderar på om chauffören har någon yrkesutbildning.
Funderar på vad han gillar för musik.
Funderar på om det ens är en han.
Går in i badrummet och speglar mig.
Funderar på om jag borde klippa mig.
Funderar på om jag borde sälja teven.
Sätter på teven.
Går igenom kanalerna.
Kollar lite på en av dom.
Stänger av.
Funderar på om jag borde sälja teven.
Läser lite mer Bukowski.
Funderar på vad han gillade för musik.
Funderar på vad han hade för yrkesutbildning.
Funderar på vad han gjorde på trötta måndagar.
Lägger mig på sängen ett tag.

- Mikael Holmberg, april 2005

(Tur att poesin saknar regler. Annars skulle det verka lite konstigt att jag bytte tempus mitt i dikten.)

En dag som gjord för poesi

Synd bara att jag inte är någon poet.

Stör ej!

Regnet piskar mot rutan. Riktigt otäckt. Alldeles mörkt. Domedagsväder.

Jag dricker en perfekt kopp kaffe. Inget jobb idag. Materialet är skickat till redaktören.

En ambulanssiren ljuder. Så går det, tänker jag, om man går ut i detta väder.

Jag stannar inne i min grotta och gör precis vad jag vill. Läser.

Växlar mellan Julio Cortázar och Nick Flynn.

Mår ganska bra.

Ensam student plågar sig själv

Vad hände med Kramforze?

Jag minns tiden då Kramforze hade match var och varannan söndag. Då bakfylla och innebandy gick hand i hand. Då man med ett par kvicka finter och ett snyggt pass förpassade ågren och yrsel till läktarplats.

Numer är söndagen ungefär som alla andra dagar. Förutom att man mår ännu sämre.

Bläddrar igenom bilderna sen igår. Minns inte vem som bjöd den här killen

03:51 Jag kan inte hålla mig

"Jag gillar dig Mikael, speciellt när du var liten. Typ två år, då var du som bäst."


"Russin, jag vill ha russin!"


Så typiskt Christer, han vill alltid läsa Beckett när han är full. Sen somnar han.

03:21 Jaha, vad ska jag göra nu?

01:58 Det här bådar inte gott

Kom hit om ni vill!

Ikväll sitter vi här och dricker vin. Jag lovar att hålla låda.

Välkommen!

För vägbeskrivning: 0739825837

Jag tycker synd om ICA-Stig

Under sjuttiotalet var Hans Mosesson med i Nationalteatern. Respekt. I hela sitt vuxna liv har han spelat och regisserat teater, och varit med i en drös filmer och TV-serier.

Nu får han inte vara med i På Spåret eftersom han inte längre är en människa, han är en produkt. Alla kopplar samman honom med ICA, och att sätta honom i dressinen vore inget annat än en ren produktplacering.

Stackars sate. Han har sålt sin själ och sitt liv till ICA.

"Only dull people are brilliant at breakfast"

Jag är en dålig människa vid frukost. Jag är hatfull. Jag vill läsa min tidning, äta mina mackor och dricka mitt kaffe. Sedan kanske jag kan svara på tilltal. Men tills dess vill jag att alla ska hålla käft och syssla med sitt eget.

Därför är det riktigt jobbigt att bo i korridor ibland.

Volvo-pappan

"Jag är en stor fet självgod medelålderstönt som kör runt i min nytvättade Volvo V70 och parkerar vart fan jag vill. Har tagit eftermiddagen ledig för att hjälpa lillgumman med nylägenhet'n. Jojomän vettu, plötsligt behövs man när det ska sättas upp lister och borra slagborr. Då duger det inte med den där pajasen till pojkvän hon har. Då krävs en riktig karl! Haha! Ja jävlar, man minns ju själv det glada studentlivet. Det var tider det! Man hade det aldrig så bra som då. Nisse, Bengan, Skrutten och gänget. Fy fan. Åtta timmar studier!? Knappast. Snarare åtta timmar fest! HÖHÖHÖÖ! Visste du att det var då jag träffa mamma din? Ja jävlar...jaja, var ska du ha hyllan nu då?"

Äta med öronen

När man var liten blev man tillsagd att inte äta med ögonen. Men jag åt sällan med ögonen. Jag åt, och äter fortfarande, oftast med munnen.
Då jag inte äter med öronen förstås.

För hur det låter är viktigare än hur det ser ut (ungefär som med musik). Låter det äckligt, då är det äckligt, och jag tänker inte ens provsmaka. Vissa maträtter och tillbehör går alltså helt bort:

Messmör
Keso
Blodkorv
Köttkorv
Kroppkakor
Senap
Bruna bönor
Flygande Jakob
Risgrynsgröt
Lever
Surströmming
Kål

Fy fan!
(Dessvärre håller inte min tes då jag tänker äta blodpudding till lunch. Alla regler har undantag.)

Det dör en fyraårig flicka varje minut

Först madeleinekakan, sedan prinsessan Madeleine och nu är det ett jäkla tjat om Madeleinefallet.

Och jag undrar, var det någon som inte förstod från första början att det var föräldrarna som fimpat ungen? Det brukar ju vara så.

Kolla bara på dem! Fyra svarta ögon. Människor som osar ondska. Klart de "råkade" peta i flickan lite för många sömnpiller.

Roberto Bolaño

I dagens DN finns en liten påminnande notis om Roberto Bolaños roman "De vilda detektiverna". Ni som är måttligt läskunniga och inte huggit in i detta mästerverk än bör genast göra det. Jag skojar inte. Jag skulle kunna tipsa er om bra musik och litteratur varje dag, men det gör jag inte, för jag vet att ni skulle tröttna och det skulle tappa sin effekt. Men när jag väl gör det, då ska ni veta att jag menar allvar.

Lätt varannan dag tänker jag på den här boken. Den finns alltid med mig, men ändå inte. Jag kan sakna den som en förlorad vän. Ligga sömnlös mitt i natten och tänka på något som hände, något som sades, eller hur det egentligen gick där i slutet i den mexikanska öknen.

Jag läste den i våras och det var den största läsupplevelsen sen, ja någonsin. Helt förstummad och utan att kunna utbyta min upplevelse med någon tvingade jag Ida att läsa den. Hon älskade boken. Sedan Jesper. Samma reaktion. Nu vägrar han lämna tillbaka den tills han fått exemplaret han beställt. Jag förstår honom. Man vill nämligen alltid ha den vid sin sida.

Ingen av oss kan riktigt säga varför vi älskar boken. Den är på över 700 sidor och handlar i stort sett om ingenting. All logik talar emot den. Men tro mig, den är magisk.

I en perfekt värld skulle den här romanen ligga etta på försäljningslistorna och Liza Marklund sitta i kassan på Konsum.

Funderar på att starta ett svenskt Roberto Bolaño-sällskap. Men jag vet inte riktigt hur man går tillväga.

Hatar när folk säger att den här boken, eller den här filmen, förändrade mitt liv.

Men "De vilda detektiverna" förändrade tamefan mitt liv.

Johan tyckte inte att det förra inlägget var ett dugg roligt

Fokusera på väsentligheterna!

Sverige har fått en ny handelsminister, Ewa Björling. Genast blåser kvällspressen i den stora skandaltrumpeten: hon äger en Porsche, hon har åkt fast för fortskörning, hon har nyttjat svarta tjänster och hon har dumpat jordmassor utanför tomten.

Spott och spe får hon utstå, redan från start.

Jag tycker vi måste lägga såna här trivialiteter åt sidan och fokusera på det som betyder något; Ewa Björling är ju skelögd! Hur ska det gå när de sitter på något viktigt möte nere i Bryssel och ingen fattar vem hon pratar med? Kan ju leda till allvarliga missförstånd. Låt säga att hon vill skriva ett nytt handelsavtal med Frankrike, och så blir det Albanien istället. Ni kan ju tänka er konsekvenserna. Albanien är ju hur fattigt som helst!

Soffsurfare

Nu har jag registrerat mig på couchsurfing.com, vilket betyder att jag får övernatta på andras soffor världen över, helt gratis. Det enda jag behöver göra är att erbjuda min egen soffa till resenärer som av någon ougrundlig anledning skulle leta sig upp hit. Men nu är ju min soffa utlånad till Idas kompis Viktoria, så jag blev tvungen att uppge hennes adress. Vad paff hon ska bli när det står två finniga holländare utanför dörren, med vandringskängor och gigantiska ryggsäckar, och kräver att få krascha på hennes soffa.

En urmakare

Det finns vissa historier, tillsynes obetydliga, som återkommer till mig ibland. En av dem handlar om en gammal irländsk urmakare. Ovanför dörren till hans butik hängde en ringklocka som tydligt signalerade när en kund steg in. Problemet är ju bara att urmakeri kräver största möjliga koncentration. Så just när urmakaren i fråga pillrade på med de allra minsta beståndsdelarna av urverket, då klev in kund in och ringklockan plingade högt vilket fick urmakaren att hoppa till och tappa visare, batteri, urtavla och hela rasket. Samma visa varje dag, och den stackars urmakaren blev aldrig klar med kundens klocka.

Jag minns att jag roades av att höra denna lilla anektod berättas. Jag såg framför mig urmakaren: gammal, kortvuxen, med grått hår och vindpinat ansikte. Manchesterbyxor med hängslen över en rutig skjorta. Och glasögon förstås, som flaskbottnar, långt ned på nästippen. Där han står framåtlutad och muttrar, och han håller just på att bli klar, då det plingar till och han tvingas börja om igen. Och jag föreställer mig att han bor i våningen ovanför butiken. Tillsammans med sin fru, som varje dag, på bestämda tidpunkter, kommer ned med te, lunch och eftermiddagskaffe.

Och jag funderar över varför det aldrig slog urmakaren att han kunde ta bort dörrklockan. Men jag antar att han ville ha det så.

En slags hägring

Trodde för en sekund att Per var tillbaka. Men sedan såg jag att sosseklistermärket saknades, och att det inte alls var hans bil.

Än en gång påmindes jag om faktumet att han flyttat till Stockholm. För gott.

Ett krigsbyte

Jag sitter och rotar igenom min hurts. Det är en mediterande syssla. Slänger gamla papper och blir av med lite barlast. Det är skönt. Plötsligt hittar jag ett presentkort på en timmes spabehandling. Det har givetvis hamnat fel under flytten. Ingen skulle någonsin få för sig att ge mig en spabehandling. De vet att jag inte ens skulle orka fejka tacksamhet.

Men det är kanske det jag behöver just nu; lite massage, gyttjebad och ungersk lera smetad över ansiktet. Rensa, göra rent och börja om.

För det jag hittar i min hurts är väl ändå mitt? Finders keepers.

Allvarligt problem

Har nageltrång på(i?) pekfingret. Det smärtar och pulserar. Kan knappt fungera som en normal människa. Måste till exempel peta mig i näsan med lillfingret. Skitsvårt.

Idag är det fullt upp!

"Skola idag?" Frågar Anna.
Jag skakar på huvudet.
"Jobb?"
Jag skakar på huvudet.
"Vad ska du göra då?"
Jag rycker på axlarna.
"Jaja, men ha en bra dag iallafall."

W.B. Yeats

Ibland känns livet trist och tråkigt. Meningslöst. Då brukar jag läsa dessa två rader högt för mig själv:

"Where the wandering water gushes,
from the hills above Glen-Car."

Egentligen betyder de ingenting. Men de gör mig glad igen.
Prova själv!

Poesi är mäktigt.

Hockeypoeten och leendet

Det var den här bilden som fick mig att gå i taket. David Bexelius ser ut att tänka: "titta vad cool jag är som hänger med hippa poeter! Det trodde ni inte va?" Och det ser verkligen ut som om han hoppat fram tre sekunder före fotografen tar kortet, skakat hand med poeten, tryckt ned händerna i fickorna på ett inövat avslappnat sätt och sedan vridit ansiktet mot kameran och levererat sitt största barnleende. Och han tänker att nu jävlar blir jag accepterad i undergroundkretsar. Medan poeten ser ut att tänka: "vem i helvete är du?"
Sedan försvinner Bexelius snabbt iväg och poserar med nästa coola person. Bara för att tjuva åt sig lite kredd.

Det var det jag ville säga. Men sedan spårade det ut.

Killen med skägg är alltså Tom Malmquist. Han är hockeyspelaren som tröttnade på våldet på isen och jargongen i omklädningsrummet, och skolade om till poet. Nu är han även singer-songwriter. Och en riktigt duktig sådan. Lyssna!

Avundsjuka och bitterhet

Enligt bloggtoppen.se har jag runt åttio unika bloggbesökare varje dag. Det är jag stolt, nöjd och förvånad över.

Camilla Läckberg har 1600. Och hon kan inte ens stava till Tallinn.

Raderat inlägg

Jag fick dåligt samvete. Kunde knappt äta. Det var ett uddlöst och obefogat personangrepp.

Nöjer mig med att säga att David Bexelius är en mysig kille. Eller det verkar som så iallafall. Jag kan ju inte veta. Känner ju inte killen.

Nu ska jag hålla käft.

För mycket analys och vetenskap gör skönlitteraturen lika tråkig som fysik

"Den betydelse som strukturalismen söker i en text, kan grovt reduceras till ett system av motsatta par, komplementära storheter och paralleller. För strukturalisterna är med andra ord en spade inte en spade, utan som arbetsredskap snarast motsatsen till datamaskinen."

NEIN!

Funderar på kriminalgenren

Tror jag ska skriva en kriminalroman. Som ett sidoprojekt. Bara för att testa.

Den ska utspela sig i en studentkorridor. Jag tror det kan vara den ultimata deckarmiljön, och vad jag vet har det inte gjorts förut. Romanen ska var utformad litegrann som Agatha Christies "Tio små negerpojkar" (som numer faktiskt heter "Och så var det bara en"). Genomsyrad av samma klaustrofobiska skräck bland korridorens inneboende som bland gästerna på Negerön när de inser att mördaren måste vara en av dem. Och samma ingående beskrivning av personerna och deras möjliga motiv till mordet, så att läsningen blir ungefär som ett parti Cluedo.

Jag har redan min mördare, motiv och mordvapen. Jag har även snickrat ihop perfekta studentkaraktärer för varje rum i korridoren. Alla potentiella mördare. Nu ska jag bara skriva ihop skiten.

Dagens latinglosa: Mikael Odenberg - Bufo bufo

Jag kan knappt vänta på att få komma ut i arbetslivet!

Jag förstår inte vad de gnäller över. Dödshot ger ju bara lite krydda till vardagen.

Plötsligt händer det!

Man sitter där i farfars fåtölj. Sent en söndag kväll. Timmarna innan en ny vecka. Sopranos är slut och ångesten kryper sakta fram.

Då händer det.

Solen lyser in i en gammal lagerlokal och där i en ring på golvet står George Harrison, Jeff Lynne, Roy Orbison, Bob Dylan och Tom Petty. SVT levererar gladrockdängan "Handle With Care" med supergruppen The Traveling Wilburys . Man blir aldeles varm. Nu klarar jag allt.


Kul grej det där med The Traveling Wilburys. Fem rocklegender som går ihop och spelar in ett par låtar bara för skoj skull. Ungefär som fem barn som startar en egen klubb och ger sig själv nya namn. För de gjorde de verkligen: Harrison - Nelson, Lynne - Otis, Roy - Pancho, Petty - Charlie T, Dylan - Lucky. Alla med efternamnet Wilbury (yngstingen Petty fick tillägget JR).

Antar utmaningen

Har egentligen lite svårt för såna här listor. Men Sofia utmanade mig och man vill ju inte bli tagen för en fegis. Så låt oss dansa; här kommer åtta blottande trivialiteter om Trivialias skapare:

1. Jag är duktig på att jonglera med en fotboll. 200 gånger är inget problem. Jag tackar min granne Nenne för denna talang. Han stod med huvudet över häcken och gav mig beröm och sa att jag borde försöka med båda fötterna, inte bara högern. Sedan den dagen har jag gjort det.

2. Jag har svårt för människor i uniform. Kan inte riktigt ta dem på allvar. Och jag skäms för att leva i en värld där uniformsmänniskor behövs.

3. Jag har gråtit framför teven två gånger: När Luleå Hockey tog SM-guld, och efter sista avsnittet av "The Fresh Prince In Bel-Air". (Gångerna jag gråtit framför stereon är otaligt fler.)

4. Jag retar ofta min syster, på ett skämtsamt sätt. Men varje gång jag säger "vad illa det luktar, har du skitit på dig?" eller något liknande, så betyder det egentligen: "jag gillar dig, du gör mig stolt och glad, och du är en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv." Men det vågar jag ju inte säga.

5. Jag anser mig själv vara drogliberal men är ändå för feg för att testa när det väl kommer till kritan.

6. Jag kan känna ett våldsamt och ohälsosamt förakt för personer med dålig musik- och filmsmak. Jag kan känna att jag är en bättre människa än dem. Uppskattar man inte Neil Young, Leonard Cohen och Bob Dylan eller filmer som "Sideways", "The Station Agent" och "Annie Hall" så är det något som fattas. Så är det bara. Det finns inte ens utrymme för diskussion.

7. Jag tror inte på Gud. Inte någon av dem. Inte ens litegrann. Jag tycker all form av Gudstro är en förminskning av människan och mänskligheten. Nästan ett hån.

8. Den här bloggen är bara ett sätt för mig att låtsas vara viktigare än vad jag egentligen är. Ett sätt att hävda mig. Ungefär som att gå klädd i studentoverall eller att skaffa hund.

(Alla som läser detta får gärna göra samma sak. Skriva 8 fakta/vanor om er själva. Antingen i er egen blogg eller i kommentatorsfältet på denna. Självavslöjande är roligt. Hur ska vi annars lära känna varandra?)

Landslaget och deras musik

Igår när vi kolla på fotboll så satt jag och Christer och försökte pricka in spelarnas musiksmak. Eftersom det är svenska landslaget spekulerade vi bara i svensk musik. Såhär såg startelvan ut, tillsammans med deras favoritskiva:

Andreas Isaksson
Kent - Isola

Mikael Nilsson
Eldkvarn - Tempel av alkohol

Petter Hansson
Gyllene Tider - Puls

Olof Mellberg
Hel - Blodspår

Erik Edman
Sator - Headquake

Niclas Alexandersson
Peter Jöback - Jag kommer hem igen till jul

Anders Svensson
Mora Träsk - Kaviar, Sånglekar & Tigerjakt

Tobias Linderoth
Hilding Rosenberg - Johannes Uppenbarelse

Christian Wilhelmsson
E-Type - Made in Sweden

Johan Elmander
Rebecka Törnqvist - Good Thing

Zlatan Ibrahimovic
Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö

En låt om fåglar

Townes Van Zandt talar i telefon, troligtvis med hans manager eller någon form av skivbolagssnubbe. Han presenterar sin nya låtidé:

Townes: It's gonna be nothing in it but names of birds. It's gonna start off with bluebird and then something else; another bird, another bird, another bird, another bird, another bird, another bird, verse, maybe a bridge, then another verse and a bridge...nothing but birds! And the last chorus I think will be in Latin.
Manager: What's it going to be about?
Townes: Birds.

Bara allt

Det är en lugn lördag och jag läser "Ge sig hän" av Pia Tafdrup.

Tänker inte försöka vara rolig idag. Bara människa.

En femtedel av löven på björken utanför fönstret är gula.

Min kväll går i moll

I tisdags skulle jag klippa mig. Men kvällen innan hittade jag den här (igen) på Ginza och tänkte att nu jävlar är det dags. Jag har väntat länge nog. Så jag avbokade min klipptid och beställde filmen för pengarna istället.

Jag är hellre en långhårig slusk med Townes Van Zandt i DVD-hyllan, än en kortklippt snygging utan Townes Van Zandt.

Nu ska jag gå till Christer och se filmen. För Christer förstår.

BMW-tönten

"Jag är en stor fet tönt som kör runt i min röda töntiga BMW och parkerar vart fan jag vill. Snart kommer min lättlurade nittonåriga flickvän ut ur sin pissiga lägenhet och sen ska vi åka hem till mig och se nedladdade actionfilmer på widescreen baby! Jag skrattar åt er jävla studenter! Fattiga sopor! HAHAHAHA! Jag kör över er med min mina röda BMW. Och om jag bara jobbar lite mer övertid, och tar några fler nattpass så kommer jag snart kunna köpa en M3:a och då jävlar ska ni se på grejer (om jag inte gör den där triblen på överarmen förstås - fan kan inte välja! Nej det blir kärran. Har redan sett ut den på blocket). M3, så jävla fett! Då blir det ännu fler brudar! JIHAA MOTHERFUCKERS! Basen i botten och BMW 4 LIFE!"

Detta borde vara obligatorisk litteratur för alla lärare

De tre bästa tipsen ur boken:

1.

2.

3.

Professione: reporter

På tvåan om tio minuter. Om du ser den där du sitter, och jag ser den här. Då är det nästan som om vi ser den tillsammans.

Här spelade jag bollvägg tillsammans med kidsen under lunchrasten

En liten kille förklarade reglerna:

"Man får minus om man träffar klockan eller negerns huvud."

På lågstadiet

08:10. Jag står framför 25 främmande åttaåringar. En av dem håller upp handen. Det är alldeles tyst. Barnen är förväntansfulla - en ny vikarie!

"Du", säger flickan som håller upp handen, "Lisa är ledsen."

Hon pekar på en annan tjej som mycket riktigt sitter med ansiktet i händerna och gråter.

"Ja", säger jag, "jag ska prata med henne snart."

Jag talar om för klassen vem jag är. Så avspänt och roligt som det går. Försöker överrösta snyftandet. Sedan sätter jag klassen i arbete och går fram till Lisa.

Hennes mamma har lämnat av henne på skolan och nu ska hon bo hos sin pappa en vecka. Det vill hon inte. Han har ingen dator och hon kommer sakna sin mamma. Jag försöker trösta och muntra upp, men inget hjälper. Hon snyftar och snorar. Jag försöker med en beprövad metod och säger att även jag saknar min mamma ibland, men då brukar jag ringa henne. Det hjälper alltid. Det kan du väl också göra, säger jag, ringa din mamma?

"Nej det kan jag inte", säger Lisa mitt i en gråtattack, "för hon är hörselskadad."

Ridå.

Bee Kay

Vi har fått en ny indier i korridoren. Den förre, Vaiblahv, flyttade till en lägenhet med sin indiska fru. Vaiblahv var trevlig och pratsam. En gång undervisade han mig noggrant i det indiska kastsystemet. Och han bjöd ofta på indiskt godis. Jättegott. Jag saknar honom. Hoppas att den nye indiern är lika bra.

Den nye heter någonting på B. Något svåruttalat. Han sa att jag kunde kalla honom BK. Coolt med förkortningar på engelska.

Hittills verkar det lovande. Han är kort (borderline-dvärg) och väldigt glad. Jag gillar små människor, de är lättare att lita på. Och BK är riktigt liten, och indisk. Föreställ er att Apu och Smurfan skulle avla fram en unge. Så ser han ut.

Sökes: en hals

En vacker dröm

Inatt drömde jag att jag stod utanför deras hus med något slags automatvapen. Jag knackade på och väntade. Det var en solig och fin dag. Fåglar kvittrade och från övervåningen hördes pianomusik. Just när dörren öppnades vaknade jag.

Fan också.

Glada miner

På bara några dagar har det etablerats en skön stämning här i korridoren. Jag har inte bott här på ett år och nu känns det bättre än någonsin.

Idag åkte jag, Polisen, Anna och Sanna i Polisens bil till ICA MAXI. Vi delade kundvagn. Tjoade och tjimmade så att gamla tanter stirrade. Hoppade fram bakom charkdisken och skrämdes. La ner en enorm vattenmelon i vagnen och låtsades som ingenting. Tävlade om vem som fick längst kvitto. Kort sagt: vi hade en fin tid tillsammans.

Jag har kommit fram till att det blir roligare så, om man är öppen och glad, och inte så jävla svår.

Sedan lagade vi mat. Trängdes, slogs om kastruller och kastade grytlappar.

Polisen spontanfrostade av frysen med en stekspade och la en isbit innanför min tröja. Mycket uppskattat.

Sedan cyklade jag till en annan del av stan och talade med andra människor. Lite mer allvar. Djupare. Mer insiktsfullt.

Och jag har kommit fram till att det blir roligare så. Att prata med folk.

Nu sitter jag här på rummet med dörren på glänt. Sanna ropar: god natt Micke! Och jag svarar: god natt! Och allt är fint och jag tänker att det är bättre så här, och jag tänker att min sista termin i studentkorridor ska bli så bra jag kan göra den.

Men imorgon tar jag nog sovmorgon. Håller mig på rummet. Lyssnar på Townes Van Zandt. Övergången till mitt nya liv måste ske långsamt.

Färdigantecknat för Intresseklubben

Efter ett besök på skogsvetenskapliga fakulteten i Umeå har Svenska Intresseklubben beslutat att lägga ner sin verksamhet.

”Ingen idé att fortsätta nu”, säger klubbens ordförande Finn Larsson, ”det blir inte mer ointressant än så här.”

We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars

Skrev just en liten grej om Oscar Wilde och då slog det mig att om han hade levt idag skulle han varit världens bäste och mest populäre bloggare. Vid sidan om enorma författarframgångar. Å andra sidan kanske vi hunnit blivit för dumma för hans genialitet.

Alex Schulman släng dig i väggen. Länge leve Oscar Wilde!

Jag vet inte vem som skulle kunna vara dagens Wilde. Men jag utnämner två kandidater: Alan Hollinghurst och David Sedaris.

Missa inte!

Ikväll på fyrans djurhjälpsmagasin Veterinärerna:

"Geten Tage får en testikel bortopererad."

Mina muggar

Jag blev inspirerad av denne briljante bloggare och satt mig ner för att göra en egen lista. En lista över mina muggar. Jag har samlat på mig några under åren. Oviktiga och vardagliga dryckeskärl för allmänheten men betydelsefulla troféer för mig.

Jag har tio stycken. I kronologisk ordning:

1. The Boss-muggen
När jag först flyttade upp till Umeå 2002 bodde jag tillsammans med en klasskompis från gymnasiet. Vi gillar Bruce Springsteen. Därför köpte vi varsin svart mugg med ”The Boss” på. Vi tyckte nog det var kul. Då. Såhär i efterhand är jag inte speciellt förtjust i muggen. Mest för att det egentligen är en fantasilös presentmugg man ger till sin dryga chef som man smyghatar. Eller till sin fru/man om man har ännu sämre humor.

2. Illermuggen
Vi hade en inneboende. Vi kallade honom Illern för han satt aldrig still. Det gör han fortfarande inte. När han flyttade ut lämnade han lite prylar efter sig, bland annat en mugg.

3. Mikaelmuggen
Snart träffade jag en tjej och vi flyttade ihop. Som inflyttningspresent från en vän till henne fick vi två muggar: en med ”Mikael” på, en med ”Malin” på. Jag undrar om hon har kvar sin.

4. Camp Pepin-muggen
Sambolivet kvävde kärleken. Jag for till Wisconsin för att leva igen. Jobbade på ett sommarkollo. Där drack några av oss lägerledare kaffe efter varje frukost, lunch och middag. Ur vackra bruna muggar. Inte den mugg jag gillar bäst, men kanske det vackraste minnet.

5. Late Show-muggen
När lägerjobbet var slut tog jag, Colin, Gareth och Ray en Greyhound-buss till New York. Där gick jag och Ray på The Late Show with David Letterman. Jag köpte en mugg som souvenir. Min största mugg. Passar bäst till te, eller väldigt trötta dagar.

6. Blommuggen
När jag kom hem hyrde jag ett studentrum i andrahand. Därifrån tog jag med mig denna mugg. Enligt mig min tråkigaste mugg. Plockar bara fram den när jag får tio gäster eller fler. Men det händer ytterst sällan.

7. Universitetsmuggen
Tjejen som ägde rummet kom tillbaka och jag flyttade till ett eget rum i en annan korridor. Ida och jag blev ett par. En dag snodde jag med mig en rosa mugg från kaféet Tornet i samhällsvetarhuset. Som en protest mot deras fåniga påtårsregler.

8. Spanienmuggen
I slutet av sommaren åkte jag och Ida till Spanien; en vecka i Barcelona, en vecka efter kusten. Det var härligt. I en liten kuststad köpte jag denna gröna mugg av samme man som hade tillverkat den. Min favorit.

9. Corkmuggen
Ett år senare åkte vi till Cork på Irland över sommaren. Jag jobbade som parkeringsvakt och Ida som datorskärmsputsare på Apple Computers. Vi bodde först med ett franskt par, sedan flyttade vi till ett billigare ställe som vi delade med två irländare, och två polskor. Ifrån det skitiga men charmiga huset tog jag med mig denna mugg. Den luktar fortfarande Barry’s te och torra kakor från Tesco.

10. Limerickmuggen
Denna lilla koppliknande mugg fann jag på ett bord på skolpuben vid universitetet i Limerick. Där pluggade jag som Erasmus-student förra hösten. Därifrån fick jag även med mig sex stycken ölglas. Kanske min snyggaste mugg, men inte så praktiskt. Man får knappt in pekfingret i örat.

Missa inte!

Ikväll på femmans nya familjeunderhållningsprogram ID:

"Vi får veta hur en djurkommunikatör kan se ut."

Gertrude Stein

Diskussion i köket:

1: Är det här bulgur?
2: Nja, är det inte hummus?
1: Hummus, vad fan är det?
2: Som bulgur typ.
1: Så det här är hummus?
2: Ja, eller bulgur.
1: Jag tror det är bulgur.
2: Bulgur är bulgur är bulgur är bulgur.

(Det var bulgur. Enligt Wikipedia är hummus inte alls som bulgur, utan en slags dipp av tahini och kikärtspasta.)

Linus är återfunnen

Till alla er som undrat vart Linus på linjen tagit vägen, oroa er inte. Vi hittade honom igår. På gång- och cykelbron "Svingen".

Tråkigt att det gått så långt. En gång populär TV-profil, numer nedknarkad tiggare som dansar för nickels and dimes på en väglinje i Umeå.

Som vanligt var han fullständigt skogstokig. Han spottade och fräste, pekade och skrek. Till slut blev vi less och gick därifrån.

Så är det

Det förra inlägget känns lite väl patetisk och ömkligt. Egentligen skulle jag vilja ta bort det. Men det vore som att resa tillbaka i tiden och ändra på historien. Och det får man inte göra. Inte jag, inte Stålmannen och inte någon annan.

Klockan två natten mot söndag

Ibland är det bra att komma hem till någon. Ibland är det bra att komma hem till Van Morrison.

Ibland.

Men för det mesta är det bäst att komma hem till någon.

Dylan och Holmberg läser tidningen på en säng

Bilden av ett misslyckande