Vi sitter vid köksbordet; Vitryssen äter glass, jag äter lunch (nudlar och tonfisk) och David fotar - han blir aldrig nöjd med bilderna, vill bara ha fler, fler och fler. Jag och Vitryssen är vana nu. Det är nästan som att David inte ens är där. Den lille fotoräven som nu lever på att någon i fyllan hävdat att han ser ut som Björn Gustafsson, och inte han som spelade Dynamit-Harry - vilken jag tycker han är mer lik - utan den snygge, framgångsrike och rolige Schlager-Björn.
På bordet ligger dagens DN. Jag får syn på en notis om valet i Ryssland, och en stor bild på en gammal rysk gumma som sitter i ett ruckel till kök, intill två getter, och kokar soppa eller nåt. Jag frågar Vitryssen om hans familj också bor sådär. Nej, det gör de inte. Sedan frågar jag honom vad han tycker om valet i Ryssland och Putin och allt det där. Han tycker mycket. Vi kommer in på situationen i Vitryssland, eller Europas sista diktatur som det även kallas. Presidenten har all makt. Och då menar jag verkligen ALL makt. Vitryssens företagsamme far måste betala 115 procent i skatt. Det är inte kul. Därför är de tvungna att gömma undan pengar. De gör alla. Åtminstone de som har en inkomst, vilket inte är så många.
Jag och David går hårt åt presidenten. Det är ju en skandal! Vi spånar på olika sätt att göra något åt situationen. Vi skämtar och skojar, nämner ordet 'assassination' flera gånger. Vitryssen skrattar inte. Istället berättar han för oss att han är bäste vän med presidentens styvson.
"Du skämtar!?" Utbrister vi synkront.
Nej, det gör han inte. Han är från Vitryssland, han skämtar aldrig. Han är verkligen god vän med presidentens styvson. De lärde känna varandra på universitetet i Minsk, och nu skriver han brev till honom var tredje dag.
Då kliver jag och David sakta upp, backar ut ifrån köket, ler stelt, lämnar Vitryssen med hans glassberg och smyger in på mitt rum och låser dörren efter oss.
Sedan raderar David alla foton och jag packar min väska för att flytta hem till mina föräldrar ett tag. Tills det lugnat ner sig.
måndag 3 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag som gillar siffror bättre än bokstäver börjar ju undra lite. Över 100% i skatt, hur tänker han då, presidenten här? Och "De gör alla. Åtminstone de som har en inkomst, vilket inte är så många." Hur många kan det tänkas bli, 115% kanske?
Sluta aldrig skriva om Vitryssen. Han blir bara mer och mer spännande.
Helt sjukt. Nu har jag druckit folköl med honom, och antingen är han en mytoman, eller så är han den mest intressante 21-åring jag någonsin träffat. Den ryska brytningen gör historierna helt vansinniga.
Och Nilsson, alltså jag vet inte, jag ifrågasätter inget längre. Jag bara nickar och suger åt mig. Det är bra material.
Jag måste hålla med Nilsson att detta känns lite väl mycket som expressen fakta. Kanske det är påplats med lite sund skepsis gentmot formuleringar som "total diktatur"? Nu vet jag ingenting om vitryssland visserligen men det finns säkert fler nyanser än vad som framkommer. Om 115% är ju lite festligt, man går alltås bacvk på att tjäna pengar?
please, du är väl inte den där metrosexuella killen på ledarsidan i Nöjestidningen? M.S alltså?
Sekelanaren, Trivialias källkritiker - du har rätt. Som alltid. Varför skulle jag lita på honom när jag kan lita på dig? Tycker du ska komma hit och tillrättavisa honom. Säga till honom att sluta gnälla. Och det här med att han inte vågar säga som han tycker, inte ens till sina bästa vänner, vad är det för fånerier? Tre månaders fängelse är väl ingenting? Han har ingen aning om hur bra vitryssarna har det!
Och den höga skatten är bara för dem som tjänar bra, vars företag blir "granskade" av speciella tjänstemän. Skatten är lite flytande, olika från person till person och från månad till månad, och dras alltså på den redovisade inkomsten. Regeringen är väl då redan medveten om att typ hälften av pengarna redan är bortsmusslade. Därför tar de i lite extra. Men som sagt, det var bara som jag förstod det. Och ibland förstår jag fel.
Anonym - nej det är inte jag. Jag skriver om böcker i samma tidning, men jag finns inte med på bild. Mitt ansikte är inte byline-vänligt.
vad skönt.
Skicka en kommentar