Min fäbless för pennor har tydligen inte passerat obemärkt

Plötsligt när man kommer hem från jobbet finner man postfacket packat med pennor! I ett stort vitt kuvert postat i Johanneshov. Är det inte fantastiskt hur livet kan förgyllas av fina människor. I detta fall Die Quelle.

Tack! Denna fina gest - bloggvänner emellan - gjorde mig både rörd och glad. Pennorna kommer att slitas med hälsan. Det lovar jag.

Speciellt de från Anticimex. De kan ingen hindra mig från att använda. Inte ens mamma. Som hon gjorde 1990, när Anticimex lämnade en keps efter sig, efter att de hade tagit hand om ovälkomna gäster i vårt kök. Jag blev jätteglad. Tills mamma sa att jag bara fick bära den kepsen inomhus, hemma. Annars skulle hon skämmas. Men inte nu! Nu ska jag rätta prov med mina Anticimex-pennor; framför näsan på alla mina hundratjugo kollegor. 
"Jaså du har myror i köket Mikael?"
"Det kan du ge dig fan på, slöjdlärarjävel!"

Se så fint de kommer överens - turas om att vända blad, väntar på varandra, och tar sig förhållandevis snabbt igenom Dickens Hard Times: