Mikael provar något nytt

Idag gjorde jag något helt vansinnigt. Jag köpte ett paket cigaretter.
"Bra så?" Undrade kassörskan.
"Nej, jag ska ha cigg också, ett paket Lucky Strike." Sa jag och försökte låta världsvan, men kände mig som någon annan, någon som absolut inte var jag.

Jag röker inte. Inte ens på fester. Och jag tänker inte börja heller. Så varför köpte jag cigaretter?

Som jag ser det finns det flera motiv bakom detta oväntade inköp:

- En förvrängd och försenad trotshandling. Jag smygrökte aldrig som ung. Jag skolkade inte från gympalektionen för att stå bakom elskåpet och vifta med en cigg mellan pekfinger och långfiger i ett desperat försök att verka vuxen. Ärligt talat har jag nästan aldrig rökt. Och jag tänker inte röka detta paket heller. Det var bara själva inhandlingsprocessen som tilltalade mig; jag köpte ett paket för att jag kunde göra det, i en slags trotshandling mot att jag nu är vuxen, och vill vara barn.

- Ett psykologiskt experiment. Jag vill se hur jag påverkas av att ha ett cigarettpaket i närheten. Det kan lätt framkalla en identitetskris; jag är ju inte en person som röker eller har cigaretter hemma, eller säger cigg istället för cigarett. Jag är en person som vet att cigarett kan stavas cigarett eller cigarrett - båda är rätt. Och en sån jävla tönt röker väl inte. Eller?

- Ett rutinbrott. Jag är livrädd för vardag, vanor, rutiner och bestämda tider. Nuförtiden är mina dagar alldeles för samspelta: uppstigning, bussresa, kaffe, lektioner, lunch, planering, lektioner, kaffe, rättning, bussresa, handling, middag, kaffe, bok/data/TV, sova. Genom att köpa ett paket cigaretter - något jag aldrig gjort förut - visade jag för mig själv att jag vägrar acceptera detta fasta livsschema.

- Nyhetens behag och upptäckarglädjen. Man ska ju prova något nytt varje dag. Brukar man inte säga så? Idag köpte jag cigaretter, imorgon blir det något annat. Kanske heroin, men mest troligt en rolig frukt, typ papaya.