Två liv

Trivsammast i mitt liv just nu är den sextioåriga andraspråkslärarinnan som jobbar deltid på skolan och ibland tittar in vårt arbetsrum och lånar en dator. Hon pratar så roligt. Så formellt. Som en snäll överklasstant från Östermalm. Klär sig som en sådan också. Och kallar alla vid deras förnamn. Det är trevligt:
"God morgon Mikael!"
"Hur har påsken varit Mikael?"
"Har du sett min päls Mikael?"
"Har du läst Kejsaren från Portugallien Mikael?"
"Är det inte ett strålande väder vi har idag Mikael?"

Idag när hon gick, typ vid tvåtiden - hon går och kommer som hon vill, ty hon är gammal - sa hon:
"Nu ses vi inte förrän på torsdag Mikael."
Jag blev nästan rörd.

Och så har vi den trevliga syslöjdslärarinnan, som i lördags spelade mahjong långt in på natten och missade helt det här med sommartid: "Plötsligt var klockan jättemycket!"
Och jag skrattar ärligt och tänker att jag, ungefär samtidigt, satt i baksätet på en svarttaxi med ett hamburgermål i knäet och saliv efter jackärmen - och hade heller ingen jävla aning vad klockan var. Men det kan jag ju inte säga, inte i ett sådant förnämt sällskap.