”Vad håller du på med?” Undrade hon.
”Ja, jag måste väl betala?” Svarade jag.
”Men du gick ju före hela kön?!”
”Ja, det gör jag alltid.”
”Varför då?”
”Men hallå! Är det första dan på jobbet eller? Det är ju jag, Mikael Holmberg, mannen bakom Trivialia.”
Och just då, när jag sagt dessa ord, var det som om jag lämnade min egen kropp och såg på mig själv med kassörskans blick; en blick fylld av förundran och förakt. Killen jag såg var ett egocentriskt och arrogant monster. Dessvärre var den killen jag, och monstret var vad den här bloggen har gjort mig till. Tydligen har den stigit mig åt huvudet något alldeles hemskt, trots att den inte ens är särskilt framgångsrik.
Hur det kunnat gå så här illa kan jag inte riktigt förstå, men det är uppenbart att jag genast måste göra något åt det. Därför tar jag en paus från bloggandet, på obestämd tid, för att återfinna mig själv och bli den ödmjuke, omtänksamme och människoälskande Mikael jag var innan jag klev på den här karusellen.
Ärligt talat har jag gått vilse, och den här bloggen hjälper mig inte på vägen.
Nu går jag mina vänner. Tack för allt.
Vi ses när vi ses.
11 kommentarer:
Vad synd :(
Får man verkligen bara sluta sådär! Krävs det ingen form av uppsägningstid så att alla läsare kan hinna vänja sig vid tanken? Tråkigt är det iallafall, Trivialia är en av mina absoluta favoritbloggar.
Oerhört tråkigt .. din blogg har varit fantastisk , hoppas du finner ett annat sätt att bjuda på dina ord & tankar .
Snälla säg att det är ett skämt i sann Schulmann- anda, don't do it man! :/ Maria
Nu ska du inte va sån. Och jag håller med 'anonym', nån slags uppsägningstid, minst en månad, borde väl iallafall tillämpas?
Jag tycker helt enkelt att det är dålig stil att bara dumpa oss så här. Eller är det så att du suktar efter dessa komentarer och alldeles strax kommer tillbaka?
Jag måste ta av mig blogglasögonen ett tag för att se världen som den är; leva på riktig liksom, inte inifrån en glaskupa. Dessutom har jag mycket annat jag vill skriva, som inte lämpar sig för bloggen. Nu tänker jag ägna mer tid åt detta.
När jag tröttnat på det kommer jag säkert tillbaka hit. Men jag räknar inte med att ni ska vänta på mig.
Tack för kommentarerna. De värmer mer än vad man egentligen vågar erkänna. Samtidigt som man blir lite nyfiken på vem det är som gömmer sig bakom "anonym" och "s" och så vidare.
För att stilla din nyfikenhet, "s" hittar du här: http://chives.blogg.se
ja, WTF. detta kom från det klara blå....
Men nej... aj. Det känns ledsamt. Hoppas att du kommer tillbaka, hit, eller att du länkar härifrån sen när det känns läge!?
God Jul & Kram
Mikael, jag tycker inte om det här. Verkligen inte. Du borde aldrig tillåtas sluta blogga.
Skicka en kommentar